Veckans Landoraprofil bjuder på sen söndagsunderhållning. Profilen bjuder på både en och annan anekdot som täcker såväl fotbollsskor och schampo som brottning med Hasse W. Veckans profil utmärker sig dessutom som en av de sena sjuttiotalister/tidiga åttiotalister som stannade kvar längst i föreningen och därför också han spela med en del av de som nu befinner sig i föreningens a-lag. Veckans profil är ingen mindre än Thomas Larsson!

Thomas här, tvåa från vänster

Namn: Thomas Larsson
Ålder: 40 år
Antal år i föreningen: Tror det blev i alla fall 17 år som spelare
Favoritlag: BK Landora, ibland även Manchester United (medgångssupporter)
Relation till föreningen idag: Har tyvärr ingen relation till BK Landora idag, då jag bor i Malmö med familj. Tiden räcker tyvärr inte till.

Hur började allt, alltså din tid, i BK Landora egentligen?
“Som 20-åring spelade jag i Landskrona BoIS, som bekant håller till på samma IP som Landora. Många gånger gick jag förbi och såg hur kul de hade på sina träningar. En novemberkväll bad jag dåvarande tränare (tror det var Marcus Ekheim och den mycket behagliga Rune Ek som ledde laget) om att få provträna. Därefter var beslutet att fortsätta i klubben enkelt.”

Hur skulle du beskriva dig själv som spelare?
“Jag började som pigg anfallare när jag kom till BK Landora men med åren föll jag längre och längre ner i banan. Summerat spelade jag nog mest ytterback. Men jag skulle nog vilja beskriva mig som en tung, ganska stillastående ytterback med bra blick för spelet.”

Finns där någon merit i föreningen, som du kanske är lite extra stolt över, så här när vi blickar tillbak?
“Som bästa merit rankar jag nog när jag, i mycket tuff konkurrens, vann fruktkorgen (som inte alls visade sig innehålla någon frukt). Lägg därtill att jag blev årets spelare något år – det kommer på en stark andra plats.”

Det finns otroligt många lirare och duktiga fotbollsspelare, från olika generationer, som du korsat väg med. Finns där någon du skulle vilja hålla lite högre än de andra?
“Bästa spelare jag spelat med måste jag svara är Marcus Bengtsson, uttalades Bengtsen. Han var en stor och kraftfull spelare på mittplan. Inte mycket teknik och löpvilja kanske, inte heller någon jättebra passningsspelare. Ingen pådrivare heller… du, förresten. Skriv Ronnie Tolevski istället. Han var mer jämn, haha”

Någon som var extra lätt att tunnla?
“Det måste vara Andreas Tiitus, det minns jag tydligt. Där var alltid vidöppet.”

Vi har fått diverse anekdoter berättade för oss från din tid i föreningen. Den första gäller dina fotbollsskor. Det sägs att du aldrig har köpt ett par nya fotbollsskor. Jönne, Christer Hallbeck och Sluggo sägs ha försett dig med flertalet par. Stämmer detta?
“Det är sant att jag inte köpte nya fotbollsskor varje säong. Där fanns många par skor i de andra spelarnas skåp som bara stod där och inte användes. Jag lånade helt enkelt. Dock aldrig utan att först ha frågat både Christer H ocj Sluggo! De sade att det var ok och de verkade ha stenkoll, haha!”

En annan historia som vi fått berättat upprepade gånger är den beryktade brottningsmatchen mot Hasse W. Det sägs att det var två alfahanar som, likt kalvar på grönbete, inte ville ge sig efter en stenhård närkamp. Utveckla!
“När jag först kom till klubben skulle Hasse alltid markera sitt revir. Under ett träningspass rök vi ihop lite och munhöggs lite, det stämmer. På den tiden var jag ganska lugn och sansad som spelare. Jag gick bara därifrån medan Hasse stod och skrek. Brottningsmatchen slutade med att jag kom undan utan en skråma. Hasse kanske minns det annorlunda, inte vet jag. Kan tilläggas att vi kommer bra överens idag.

Innan vi ska runda av ska vi testa sanningshalten i ännu en skröna. Det sägs att du och Goran hade ett speciellt band. Att du vid så många gånger ska ha lånat schampo av honom, så att om du ska betala tillbaka skulden hade Goran inte behövt köpa schampo på tio år?
“Haha, Goran var mycket generös med sitt schampo. Har honom att tacka än idag för mina mjuka lockar. Han är enormt renlig av sig och mycket noga med att alltid både ha två och schampo. Jag såg väl en möjlighet helt enkelt. Jag undrar om han inte gett mig några grå hår med sina uppspel ibland och i så fall räknar jag det som att vi är kvitt.”

Slutligen, innan vi avslutar med fem snabba, finns där något minne som etsat sig fast lite extra?
“Bästa minne är väl de gånger vi har avancerat upp genom seriesystemet. Men framförallt alla de sammankomster vi haft genom åren. Minns särskilt en sammankomst på Karlslundsbadet som var mycket trevlig. Fredrik “Mini” Andersson kom inte upp för klätterväggen trots sin bakgrund som kustjägare. Robert Andrijevski mådde inte bra och “Durs” hade visst glömt sina badbyxor. Allting noga övervakt av Christer Hallbeck, naturligtvis.”

Vi tackar så mycket för pratstunden Thomas, och kan verkligen konstatera att Thomas ödmjukhet lyser igenom i svaren. Återstår att se om Christer får ännu en hedersgäst hemma på Trastgränden! Dags för fem snabba:

Korv med mos på Haralds eller kebabpizza på valfritt hak?
Murats kebabtallrik är väl min favorit, även om en mosbricka på Haralds är en klassiker. Men det beror på humör, kanske mest på Murats och Torguts humör på Rio/Rhodos.

En väl avvägd glidtackling eller en soloraid som avslutar i mål?
Har aldrig glidtacklat utan låg alltid steget före min motståndare. Hasse W glidtacklade däremot mycket. Jag gjorde istället soloraid med mål på slutet.

Head and Shoulders eller Dubbeldusch (givetvis i form av lån från Goran)?
Gälland duschtvål var jag aldrig kräsen, jag litar på det som Goran tog med sig.

Pling och tura, signerat Peter Robinson eller valfri hemmafest med avslut på Strand?
En klassisk pling och tura i Robinsons regi är det bästa. Finns många preskriberade historier därifrån.

Middag med Christer Hallbeck på Trastgränden eller Zlatan i L.A?
En träff med Christer går före Zlatan. Hallbeck har oändligt med historier att lyssna till. Gärna med Sluggo som bordsgranne.