Veckans Landorprofil är tillbaka efter en lång sommars uppehåll. Idag bjuder vi på söndagsläsning i form av en intervju med en sann profil. Profilen i fråga är för många symbolen för den generation som så när tog in Landora i en ny framgångsrik era. Det nådde till division 4, men sedan tog det stopp. Veckans profil utgjorde tillsammans med några tidigare profiler såsom Micke-målvakt, Pär Sandö och Tobbe Andersson en stomme i den generation som kanske mest symboliserade Landorafamiljen. Veckans profil – stenhård, smått galen mittback under fem års tid i Landora – Anders Jönsson.

Namn: Anders Jönsson
Ålder: 39 år
År i föreningen: 2002-2006
Favoritlag: AIK
Relation till föreningen idag: Supporter på avstånd

Anders, beskriv dig själv som spelare!
Jag var en typisk man-mot-man-spelare som gillade matchen i matchen mot en motståndare, mer lagspelare än en individualist. Viljan att vinna och att det skulle vara rättvist kan ha resulterat i lite onödigt tugg på motståndare och domare. Jag var inte den verbala ledaren som Danne (Jönsson) Lindgren, men min inställning på planen bidrog antagligen till att jag fick vara lagkapten under en period.

Hur började allt egentligen?
1985 började allt i Dösjebro, sedan flyttade jag till Landskrona och BoIS pojklag mellan 1992-1998. Som överårig junior flyttade jag vidare till BK Fram men 2002 kände jag att det sociala i Landora lockade då flera vänner spelade där.

Under din tid i Landora, vilken håller du som den största meriten?
Det måste vara kvalsegern mot Wä, när vi kvalade till division 4. Där och då trodde jag att det var början på något nytt men vi nådde inte riktigt så långt som jag hoppades. Laget hade en hög potential men levererade “tyvärr” bättre i baren.

Ni hade onekligen ett rätt namnkunnigt lag under dina år i föreningen. Men vem håller du egentligen som den bästa som du spelat med i föreningen?
Där var som du säger många bra spelare, så det är svårt att välja någon. Men måste jag säga en var det nog Marcus Bengtsson. Svår att möta, bra att ha i laget och när han var på topp var laget som bäst. Micke Widell måste också nämnas, var en grym målvakt samtidigt som han hade en betydande roll som mentor/pappa i laget.

Om Bengtsson och Widell var i ena änden, vem var lättast att tunnla?
Eftersom min spelstil inte var så teknisk så vill jag hellre bedöma den skönaste glidtacklingen. Det var mot Tobbe Tunn, Tobias Andersson. En snabb och offensiv spelare, men som ofta la sig lite lätt enligt mig. Därför var en perfekt glidtackling på honom riktigt fin. Det ska finnas en inspelning från Landskrona Vision från en match mellan Fram och Landora där man kan se att han la sig utan kontakt.

Det här med glidtacklingar leder oss in på ryktet som säger att du ska ha varit smått galen på plan?
Jag vill inte påstå att jag är en dålig förlorare, men jag var väldigt känslig för orättvisor. Iallafall mitt perspektiv att se saker. När inte domaren gjorde sin uppgift för att stävja regelbrott så blev jag lätt lite upprörd. Men Micke Widell höll mig ofta i örat och tyglade mig rätt bra. Jag hävdar än idag att jag aldrig började med något skit på planen, sen kan det ha hänt att jag gett igen. Jag minns en gång när jag fått foten söndersparkad mot Bårslöv. Vi vann matchen med 2-0. Efter matchen frågade jag hur domaren kunde tillåta att deras spelare fick glidtackla min stödjefot vid ett uppspel, så att ankeln liknade en tennisboll. Efter lite provokationer från domartrion lyckades de hitta två gula kort, efter matchen, och det var inte lätt att förklara den bisarra händelsen för Micke Widell. Givetvis hävdar jag än idag att domaren Anders Meier var den stor banditen, medan jag vill ge mig själv att jag uppfattades som det motsatt utanför planen efter matchen.

Med detta temperament, fanns det något lag/idrottsplats som du avskydde att möta, lite extra?
Under min tid i Landora så var det alltid speciellt att möta Häljarp. För min del var det ett lag jag hatade att tappa poäng mot. Likaså är Ulkavallen en plan jag aldrig vunnit en match, så den gillar jag inte. BBK:s supportrar hävdar att det är som en indiankyrkogård vilket förklarar mitt miserabla facit där.

Om vi lämnar fotbollen därhän, så har vi fått höra att det ska gömma sig en smått legendarisk historia bakom ditt smeknamn Gif? Att en tjej ska ha blivit kallad för gullefjun?
Oj, haha. Det var så längesen att jag knappt minns det. Under en resa till Gothia Cup i ung ålder försökte jag spela ut min romantiska och charmerande sida i interntelefonen i ett samtal med en tjej från Jakobsberg på kvällen. Jag trodde jag skötte mig väl, men hela lagets skratt bevittnade att så inte var fallet.
Efter lite ändringar från Gullefjun så landade det på Gif, vilket sedan alla sa i Landskrona så det var bara till att acceptera.
Om du ska summera din tid i Landora – vad är det bästa minnet från den tiden? Fanns det något speciellt du vill framhålla som framgångsfaktor?
Vi hade den bästa lagsammanhållning jag någonsin varit med om sett till hela truppen. En familjär relation inom gruppen som sträckte sig enda in på småtimmarna på Strand. Landora förknippar jag med ren glädje. Tiden på planen och utanför (läs Familjeklubbshörnan på Strand) i Landora ger bara varma och goda minnen. Men eftersom bortasegern i Wä i november hade det mesta, så var det den mest betydande segern och sen blev det bara bättre och bättre i klubbstugan och avslutningen i Helsingborg. Så jag får säga att det är mitt bästa minne från tiden som spelare i Landora.

Innan vi avslutar med de obligatoriska fem snabba har vi fått inskickat en läsarfråga från ingen mindre än Pär Sandö, som gärna vill veta varför du har ett horn i sidan till svenska fotbollsförbundet? Pär är sedan tidigare en förespråkare av resultatfritt seriespel, där dribblingar och teknik ska prioriteras.
Sedan jag blivit pappa så har jag förstås lagt skorna på hyllan och har nu blivit tränare i Lilla Torg FF i Malmö. I pojkfotbollen ser jag många problem som förstör fotbollen och är stark motståndare till att resultat tagits bort. Om det nu är ett så övertygande beslut att ta bort resultat i seriespel så ok, men låt cuper spelas med resultat. Min sons årgång 2007 var t.ex. de första som inte fick spela med resultat i den stora Halör Cup. 128 lag från Norden, men där BK Höllviken kämpade för att få ihop ett attraktivt startfält. Matchen mellan MFF-BP var “finalen” som alla samlades för att se, men det var BP:s tredjelag, då deras bästa åkt på riktig cup i Holland. I andra cuper springer alla omkring och frågar om resultatet, som ändå inte räknas.

Attityden och respekten sidan på och sidan om planen har varken blivit bättre eller sämre med detta destruktiva drag från SvFF med Karl-Erik Nilsson i spetsen så jag ser bara förlorare. I diskussioner kring detta ämne kan det nog växa horn i pannan på mig. Men jag tycker att man ska utbilda och sätta krav på ledare och föräldrar istället för att stryka resultat. Det hade varit en bättre lösning.

Återstår att se om Sandö vs. Jönsson fortsätter, hur som helst måste vi avsluta veckans profilintervju med de klassiska fem snabba. Vi tackar Anders “Gif” Jönsson för intervjun och önskar han lycka till i sin ledarroll för Lilla Torg P07.

Kebabtallrik från valfritt hak eller korv med mos från Haralds? Kebabtallrik eftersom jag aldrig ätit korv med mos på Haralds!!!

Novakovic eller Nordin? Ögonen säger Novakivic, hjärtat säger Krister Nordin

MFF vinner vinner SM-guld eller AIK åker ner i Superettan? AIK vinner guld och MFF floppar i alla sammanhang

Glidtackling eller en tunnel? Glidtackling på vått underlag

Middag med Christer Hallbeck eller med Zlatan Ibrahimovic? Jag skulle betala för en middag med Hallbeck, men ta betalt för en middag med Zlatan.