För artonde veckan i rad presenterar vi nu en profil som på något sett engagerar eller har engagerat sig i föreningen samtidigt som man på något sätt utmärkt sig som en sann profil i föreningens rödblå färger. Denna veckan har turen kommit till en av de mer välkända ansiktena på Landskrona IP. Alltid med ett leende på läpparna – såvida inte domaren haft en mindre bra dag! Veckans intervju bjuder på en tillbakablick från tiden Landora var i division 3 samt en och annan god anekdot! Veckans profil är Hans “Hasse” Waldemarsson.

Namn: Hasse Waldemarsson
Ålder: 54
Antal år i föreningen: 33
Tidigare funktioner i föreningen: Spelare, tränare ungdomslag, tränare seniorlag, styrelseledamot
Relation till föreningen idag: Älskar klubben och det kommer jag alltid att göra trots att det för tillfället är lite sämre med mitt engagemang

Hasse, hur började egentligen din gedigna karriär i BKL?
”Kung Sune” gjorde en succévärvning från Bois i form av min kropp och min plånbok och jag kom till en klubb som jag alltid kommer att ligga närma mitt hjärta. Tack ‘Kungen’.”

Med tanke på att du varit i Landora så pass länge, har det någonsin varit aktuellt med andra lag som varit intresserade av dina tjänster, om man tänker högre upp i seriesystemet?
“Ja, men av sekretesskäl så passar jag den frågan. Den enda klubb som kunde fått mig att fundera på en övergång är Makrillerna från Göteborg, alltså GAIS.”

Vad tror du var anledningen att du stannade så många år i föreningen, både som ledare och spelare?
“Finns bara ett svar. Kärlek! Kärlek till en klubb som betytt oerhört mycket för mig. Det finns också många härliga personer som jag haft förmånen att spela och verka med. Sonny, Rune, Wicke, Christer, Sluggo, Eve, BB, Jönne och jag hade kunnat fortsätta räkna upp 50 spelare till!”

Under alla dessa år i Landora måste det ändå finnas någon merit/prestation som etsat sig fast på näthinnan som lite extra bra?
“Ja, det finns många. Vinsten i NST Cupen, vinsten mot Halmia i Svenska Cupen, avancemangen till fyran och trean. Det finns hur mycket som helst. Men mitt år som mittback med Thomas Mähler, när jag vann den interna skytteligan ligger högt. Sonny gav mig tydlig order: Anfall !! Försvaret med Mähler i spetsen skrattade gott när jag gav mig på kas upp i motståndarnas försvar och röjde. Som tur var så hade vi en oerhört kompetent backlinje som jag tackar för  möjligheten att agera anfallare.”

Du nämner ert avancemang till trean och fyran. På den tiden fanns väldigt mycket fotbollskompetens i föreningen, men vem är egentligen den bästa spelaren du spelat med/mot under din tid i BKL, Sonny undantaget?
“Som jag spelat med får det nog bli Rolle Frank trots att det finns knivskarp konkurrens. Sedan finns det spelare som stuckit ut vissa säsonger och överträffat sig själv. Som motståndare säger jag Hasse Mattisson som säsongen efter vi haft Husie på besök, där han då spelade, lämnade för MFF. Ruggigt bra.”

När vi ställt denna frågan till föregående profiler så nämnde Sluggo dig som en av de bästa han sett spela i BKL, vad är din relation till honom?
“Jag och Sluggo har alltid haft en bra relation. Vi är av samma kaliber vad det gäller att hjälpa domaren att döma matcher och vi har båda en inte alltför smickrande statistik vad det gäller utvisningar. Inget som varken jag eller Sluggo är stolta över. Sluggo är också en mästare på att berätta historier. De dövas årsmöte  och huvudet på startpallen  är högt rankade från hans historieskatt”

Det är lätt att blicka bakåt och drömma sig tillbaka till den mest framgångsrika perioden i Landoras historia med division tre- och fyrasejourer. Men har du egentligen någon relation till dagens seniorlag?
“Tyvärr som jag nämnde tidigare så har jag av olika skäl inte varit den mest frekventa besökaren på IP. Jag kan bara hoppas att det blir ett framgångsrikt år och att det slussas in unga förmågor som klubben kan bygga vidare på. Olle borgar för det och med Thomas erfarenhet så kan det säkert bli riktigt bra.”

För de som inte känner till Hasses framfart i föreningen så ska man tillägga att han i konkurrens med Tomas Mårtenssons P99-lag förmodligen coachat ett av de mer framgångsrika ungdomslagen i modern tid. Hasse tränade P93-lag tillsammans med Jonas Hallbeck. Under intervjun kommer vi in på just detta faktum. 

Du och Jonas var ju ledare för ett väldigt framgångsrikt ungdomslag i Landora. Om vi tar oss tillbaka till den tiden – fanns det någon särskild händelse som sticker ut från den tiden?
“Vi hade ett bra lag med många duktiga killar. Det fanns absolut spelare som skulle kunnat ta sig upp en bra bit i seriesystemet. Vill inte rabbla några namn med anledningen att jag kanske glömmer någon som då känner sig förorättad. Vi spelade i högsta Skåneserien och fick bra motstånd. Största meriten är nog när vi vann Öresundsbro Cup. Anledningen till att det gick bra var en kombination av duktiga spelare och en bra sammanhållning. Jag hade också förmånen att dela ledarrollen med min mycket goda vän Jonas Hallbeck och vi hade en fantastisk rolig tid med killarna.

Det finns många minnen men våra träningsläger och utlandsturneringar var riktigt trivsamma. En match som satte sig på näthinnan var när våra stora rivaler Asmundtorp kom in fulla av självförtroende och en aning småkaxiga, som ungdomar kan vara i den åldern och skulle ‘köra över oss’. De blev fullständigt utspelade och jag tror det landade någonstans vid en 8-0 seger för mina och Jonas adepter. Slokörade åkte tillbaka till förorten och slickade sina sår.”

Vad är viktigast enligt dig med att bedriva ungdomsfotboll?
“Finns väldigt mycket. Kamratskapet i en klubb med allt vad det innebär tror jag är jätteviktigt. Vi har som ungdomsledare en viktig roll och skall vara ett föredöme och en förebild för ungdomarna. Vi skall som ledare lyssna på killarna så de känner sig uppmärksammade och betydelsefulla oavsett vilka förutsättningar och egenskaper individen har i bagaget. Föreningslivet lämnar också efter sig många bra värderingar om den bedrivs på ett klokt sätt. Hänsyn till lagkompisar och ödmjukhet är bra egenskaper som föreningslivet kan vara med och forma och påverka.

Fotbollen bidrar också med en förståelse där man som spelare umgås tillsammans och där killar från alla kulturer har en ypperlig möjlighet att hitta in i vår Sverigefamilj. Föräldrar träffas i samband med träningar och matcher och kanske knyts det band och skapas förståelse på ett väldigt naturligt sätt när fotbollen kan vara katalysator. Ledare och förening har här ett sort ansvar som inte alltid är så enkelt att bära men här tycker jag Landora gör ett bra arbete.”

Det låter som en väldigt spännande tid med härliga minnen, men om vi en gång för alla ska kora det bästa Landora-minnet alla kategorier?
“Eftersom frågan kommer så kan vi väl ta påfågelhistorien.

Under våra mest framgångsrika år så hävdade Sonny att vägen till Allsvenskan gick via Karlslunds motionsspår. Detta tog han verkligen fasta på och plågade lungorna av oss minst en gång i veckan. Till Janne Stenbloms förtret så fanns det någon i Karlslund som skrek hans namn högt och gällt varje gång vi kom springande. Janne trodde nog att det var något kärlekskrankt fruntimmer (ursäkta uttrycket) som letade en vältränad fotbollsspelare, men ack vad han bedrog sig.

Han sträckte alltid lite extra på sig när han hörde det  skriket JAAAAAN!!! Sonny blev till slut lite irriterad och beslutade att en gång för alla reda ut vad det var för oidentifierad varelse som med dessa ljudstarka läten satte griller i huvudet på vår Janne. Döm om Jannes förvåning när Sonny spårade skriken till en  påfågel av könet hane, inlåst i Karlslunds fågelhägn. Hur Sonny kunde konstatera att det var en hane förtäljer inte historien. Varför den skrek Jan har vi aldrig fått reda på men Janne har genom alla år fått höra historien när det pratas gamla minnen. Vill tillägga att berättelsen blivit en vandringssägen och att vad som i verkligheten hände kan ha förskönats något. Janne Stenblom har jag många fina minnen med. En hyvens kille och duktig ordförande i klubben som gjort ett bra arbete.”

Det ska tilläggas att vi i redaktionen länge önskat om en skröna från vår käre ordförandes tid i föreningen, att någon äntligen vågade ta bladet från munnen tar vi av hatten, bockar och bugar för. Innan vi ställer Hasse mot väggen med de fem samvetstestande frågorna i slutet så känner vår profil att han måste dela med sig av en anekdot till, vilket vi givetvis inte kan tacka nej till.
“Måste också nämna seniorlagets träningsläger i Tyskland där vi mötte ett amatörlag från Kiel. Vi var totalt spelmässigt överlägsna men Kiel hade en målvakt, 1.90 lång, sockiplast på fötterna och nävar som en rysk gruvarbetare. Han räddar allt med samtliga delar av kroppen. Sonny blir mäkta imponerad och efter matchen smyger Sonny fram till målvakten och utdelar en klassisk order, i  ett försök att värva honom. PUTTGARDEN SONNTAG! (då skulle vi åka hem). En historia som är klassisk för alla oss som var med och som också visar Sonnys engagemang att förstärka vårt lag i ambitionen att nå Allsvenskan.”

Slutligen, om du tänker tillbaka på din karriär i föreningen – är där något som du skulle vilja ändra om du fick en chans?

Nej, jag tror faktiskt inte det.

FEM SNABBA

Kebabtallrik på valfritt kebabhak, eller korv med mos från haralds?
Korv med mos från Haralds

Nicka in en hörna eller långskott i krysset från 30 m?
Nicka in en hörna

Vinst med 1-0 eller vinst med 5-0?
1-0

Aldrig mer få se Liverpool spela eller aldrig mer få se Landora spela?
Den var jäkligt taskig. Jag passar för att inte göra någon besviken över svaret och för att även i fortsättningen vara välkommen på Landoras matcher.

Äta middag med Steven Gerrard uppdukad mitt i mittcirkeln på Anfield eller äta middag med Christer Hallbeck på Trastgränden?
Varför inte jag , Steven och Christer tillsammans på Trastgränden? Stevie grillar oxfile, jag öppnar en god flaska Barolo och Christer äter, dricker och ljuger lite.

Vi bjuder också in Mo Salah som partyhöjare. Han kommer garanterat inte att tacka nej till ett mål mat.

Vi tackar Hasse för pratstunden och ber om ursäkt för den taskiga ordvitsen på slutet. Huruvida Stevie G och Mo Salah skulle få tillstånd av Christer att vara med på grillparty på Trastgrändens bakgård förtäljer inte historien. Men vi får väl ta Hasse på orden – och sannerligen brukar Christer vara omhändertagande man!