En aningen sen påsklovsintervju har ägt rum – givetvis är det återigen den viral succén Veckans Landoraprofil vi pratar om. Veckans profil är en man som varit personifierad med BK Landora under flera decennier och mer eller mindre haft en fot i alla olika funktioner i föreningen. Veckans profil går i folkmun under namnet Wicke och då vet alla landoriter att vi pratar om Lennart Wikström, en gång i tiden grundare till Viktoria (Landoras äldsta pojklag)!

Namn: Lennart Wikström
Favoritlag: Landora, BoIS, Manchester United och Oldham
Funktion i föreningen idag: Revisor
Tidigare funktioner i föreningen: Vice ordförande, Ordförande, Kassör, ungdomsledare mm.

Wicke, hur började egentligen din karriär i Landora?
“Jag spelade i BoIS till 19 års ålder. Det var 1973 och då var BoIS ett etablerat allsvenskt lag. Jag kände att jag inte hade kropp nog att mäta mig med Sonny och company och därför valde jag att lägga av. Min gamle juniortränare Erik Karlsson ringde mig och sa att Landora behövde folk. Jag gick ut och såg en match, såg den gode Sluggo spela vänsterback och tänkte att där kan jag nog också spela.”

Hur länge spelade du i BK Landora?
“Jag började träna på hösten under ovannämnda året och fortsatte i ca 10 år. Redan -76 drabbades jag av en allvarlig knäskada, så det blev väl inte riktigt som jag tänkt mig. Jag startade dock korplaget Viktoria efter avslutad karriär så totalt blev det nog ändå ca 35 år.”

Under din spelarkarriär, finns där några större framgångar som väger lite extra tungt såhär när man minns tillbaka?
“Jag får nog säga att min största framgång kom redan när jag var tolv. Vi vann BoIS knatteserie och jag blev utsedd till årets knatte. Åren efter gick utmärkelsen till Per-Åke Theander, Göran Pettersson och Rolf Theander för att nämna några. Det är väl bara att erkänna att de lyckades bättre än mig med sina karriärer. ”

Största framgången i Landora?
“Största framgången i Landora var nog när vi gick upp i femman. Men då hade jag redan börjat trappa ner och gjorde egentligen inte så mycket nytta. Mina aktiva år är egentligen under Landoras magra tid. Man hade precis åkt ur fyran när jag kom dit och efter två år åkte vi ur femman också. Därefter gick det pyrt till i sexan också med vad jag tror är totalt tre poäng. Vi slogs om titeln som Skånes sämsta lag – men som tur var fanns där ett lag som hette Östanå Bruk som var sämre!”

Jag förstår att ni ändå hade en bra gemenskap och att ni fortfarande ses då och då, trots att ni hade några magra år där med resultaten. Hur kommer det sig med tanke på just de magra resultaten?
“Vi var riktigt duktiga på det klassiska Landoraspelet Smålandstolva. Många var kvällarna när vi satt och spelade kort i den gamla klubblokalen på Granada. Trots de få framgångarna ser jag tillbaka på dessa åren med glädje och det stämmer som du säger att jag fortfarande idag umgås med en del av dessa pågar. Vi hade fruktansvärt roligt!”

Men om du måste välja ett Landora-minne, alla kategorier?
“Hmm, det finns en del att välja på. Tror jag väljer ett mindre smickrande tillfälle som var lite symboliskt för den tiden. Det var ett av de riktigt usla åren och vi hade efter vårsäsongen beslutat oss för att tränaren måste sluta. Han var inte direkt populär och sa inför sista matchen, som för övrigt var mot Trollenäs, ‘Grabbar ge mig nu en värdig avslutning’. Det slutade med två utvisningar och en förlust med 9-0. Den ena utvisningen stod jag för, för övrigt min enda under min karriär. Anser fortfarande att domaren saknade humor. Det enda jag sa var att ‘låt oss försöka hålla i bollen, för så länge vi har den kan han väl inte blåsa mål till dem i alla fall’. Vid ställningen 9-0 började dem som var kvar plötsligt att jobba som djur, Pålle kom på att han hade en resultatlott med just 9-0. Det var inte den enda förlusten i den storleken så på den tiden kunde alla resultat inträffa. På hösten tog Göran Ekelund över och marschen uppåt började så smått.”

Intressant att du nämner att det var din enda utvisningen, vi har nämligen fått nys på en liten skröna om att din son, Björn, haft ett hetsigt och aningen ökänt temperament under sina ungdomsår i föreningen. Ryktet säger att du flertalet gånger fått bära ut honom från planen när du var hans ledare. Det är inget han ärvt från dig då?
“Haha, Björn var en dålig förlorade precis som hans far en gång var. Jag lärde mig inte förlora förrän i Landora, då blev man ju tvungen eftersom vi alltid förlorade. Däremot är ryktet inte helt sant, jag har endast burit ut honom en gång och det var i en match vi ledde stort. Björn som var en lovande lirare som ung hade själv haft julafton. Tror vi ledde med 8-3 och Björn hade nog gjort hälften. Plötsligt törnade han på en domare som gav ett inkast till motståndarna. Björn förklarade då i några väl valda ordalag vad han ansåg om detta. Domaren bad honom lugna sig men då hittade Björn några nya okvädningsord och domaren visade ut honom. Detta var Björn inte intresserad av och jag fick bära honom ända in i omklädningsrummet innan han lugnade sig. Tyvärr slutade Björn alldeles för tidigt med fotboll, hade för stora krav på sig själv.”

I samma mening som vi pratar om Wickes lovande son Björn så glider vi sakta in på vem veckans profil anser vara den mest lovande spelaren genom Landoras historia, Sonny undantaget. Efter betänketid så kommer ändå ett svar fram:
“Landora har haft många bra lirare under åren, Hasse W, Zico och Goce gick inte av för hackor. Men jag måste no säga att Roland Frank nog är den mest komplette spelaren jag sett under min tid i föreningen. En stenhård tekniker som tyvärr slutade alldeles för tidigt. Han gjorde aldrig en dålig match!”

Innan vi fortsätter med den hårt testande femlingen måste vi ändå fråga dig med rutin från föreningslivet – vad är det viktigaste, enligt dig, för att bygga en framgångsrik förening?
“Sammanhållningen var det viktigaste på vår tid. Vi var inte bra, men fy vad mycket skoj vi hade. Tror att mycket av just detta lever kvar, inte minst via Christer Hallbeck. Kul att vi återigen är fler och fler gamla Landoriter som kommer ut och kollar på matcherna. Nyckeln ligger nog i att ha bra ledare!”

Det låter som du har ganska bra koll på årets Landora, vad tro du om säsongen?
“Med en bra start tror jag att detta unga lag kan lyckas bra, hoppas på topp tre. Tror försvaret blir nyckeln men killarna framåt, Atto och Simon blir roligast att följa. Jag tycker också att det är extra kul med återvändarna från Tomas Mårtenssons gamla P99-gäng. Det ser lovande ut.”

Då avslutar vi denna pratstund med den alltid lika tuffa fem-snabba-sektionen som är ett stående inslag i profilintervjuerna. Svaren ser ni som vanligt i fet stil.

Kebabtallrik eller korv med mos på Haralds?
“Alla dagar i veckan”

BoIS åker ur Superettan eller Liverpool vinner Champions League?
“Den var inte rolig men om Liverpool vinner Champions får man höra det tills döddagar. Ifall BoIS åker ut kan de komma tillbaka.”

Aldrig mer få se en fotbollsmatch eller bara få se HIF spela?
“Aldrig mer få se en fotbollsmatch, den var lätt! Kan se en HIF-match om året, mot BoIS på IP, aldrig på Olympia!”

Vinna en match med 1-0 i sista minuten eller vinna en match överlägset med 5-0?
“Som gammal forward 5-0, tyvärr hände inte det så ofta under mina 10 år som aktiv. Det hände nog faktiskt aldrig, knappt ett noll heller.”

Äta middag med Zlatan eller med Christer Hallbeck?
“Det får bli Zlatan, Christer har jag käkat med många gånger och räknar med många till.”

Vi tackar Wicke för pratstunden och det återstår att se om Zlatan bjuder hem till idylliska L.A på en lika god köttfärslimpa som Christers fru Eva garanterat hade råddat ihop här hemma på Trastgränden i La!