Återigen lördag och återigen ett besök på Landskrona IP. Senast det begav sig på lördagens skådeplats föll Landora med flaggan i topp efter att Marieholm avgjort på matchens sista spark. Även om insatsen då var med värd kammade Landora noll. Något man däremot inte gjorde förra helgen då Kraftvallen i Billeberga lämnades med tre friska höstpinnar i bagaget. Precis som föregående år gör Landora återigen en stark höst och även om det poängmässigt enbart resulterat i 6 av 12 möjliga poäng efter sommaren har spelet sett bättre och bättre ut. Det var därför ett lag med vind i seglen och med ett bra självförtroende som skulle ta sig an Stehag denna ljumma septemberlördag. Stehag som lite utgör definitionen av ett division 5 lag där de är tunga, fysiska, rutinerade, bra på fasta situationer och givetvis med ett par bröder som nyckelspelare. Vårens möte slutade med en sur Landoraförlust efter att ett decimerat Landoragäng inte förmått att reda ut det fysiska spelet och Stehag vände sent på idylliska Gyavallen.
Dagens match inleder Landora piggt och spelar sig många gånger tämligen enkelt sig igenom Stehags något osynkade höga press. Några halvchanser skapas också utan att för delen höja pulsen hos någon. Men i takt med att minutvisaren närmar sig tvåsiffrigt hittar Stehag alltmer in i kampen och får matchen dit de vill med lågt tempo, mängder av avbrott, mycket frisparkar och ett Landora som spelar iväg bollen så fort den är i ägo. Från minut 10 till 35 är det ganska risigt spel från hemmalaget och Stehag vinner 90% av alla närkamper under dessa minuter. Stehag tar också ledningen i minut 22 efter att Landora tappat bollen på offensiv planhalva och åkt på en kontring. Ett mål som också i hängde i luften. En fin djupledsmacka, ett inlägg och en Simon Bosnjak-kvittering senare får Landora återigen luft under vingarna. När Stehags vänsterförsvar står och sover på en mittplansfrispark bara minuterna senare har Landora tagit ledningen efter en lobbnick av förra helgens hattrickskytt Macki Madsen. Trots en mindre bra första halvlek var det ett effektivt hemmalag som tog paus med ledning 2-1, ungefär så det sett ut för motståndarlagen många gånger i år.
En del av publiken började nog misstänka att Stehag begett sig till Haralds för att förtära en meny 5 men efter 25 minuter i omklädningsrummet kom så det blåklädda bortalaget ut för den andra halvleken. Vad som sades i det karga omklädningsrum 7 kan vi bara spekulera i men det långa halvtidssnacket fick ingen direkt fart på bortalaget. Ett disciplinerat och väl försvarande hemmalag kunde gång på gång kontra mot ett Stehag som inte skapade något med sina uppspel. På ett av alla misslyckade uppspel och en av alla bollvinster på offensiv planhalva kunde Landora gå ifrån till 3-1, målskytt Melwin Rasmusson. Där och då kändes allt lugnt och läget kändes lika bekvämt som ryggläget i soffan på fredagar. Ett reduceringsmål med kvarten kvar ändrade dock förutsättningarna och ett tröttkört Landora gick mot tuffa sista 15.
Precis när pulsen började närma sig halvvägs upp till Blentarpsnivå från förra året snappade Simon Bosnjak upp en djupledsboll och lugnt och lika behärskat avgjorde han kampen med sitt andra för dagen. 4-2 och resterande åtta minuter blev mest av en formalitet där den gassande septembersolen hade tagit ut sin rätt på båda lagen. Tre poäng kunde räknas in på poängkontot när dagens duktiga domare blåste av tillställningen var det lätta steg på Landorakillarna som vandrade av B-planen för näst sista gången detta år. För något kval lär det med allra största sannolikhet inte bli. Ljungbyhed som fortfarande återfinns på den översta kvalplatsen efter sin vinst idag mot Harlösa behöver spela in sju poäng mer än vårt Landora på de avslutande tre omgångarna. Lättare uppdrag går helt klart att hitta.
Nästa lördag väntar topplaget SBK på bortagräs. En tuff men inspirerande uppgift!
