I söndags avslutades Vintercupen med slutspel på IP. För Landora väntade semifinal i b-slutspelet. Cupen har varat sedan tidig höst och lagen har kvalificerat sig genom gruppspel och onekliga slutspelsmatcher. Landoras 02or har bland annat avverkat två nervpirrande straffläggningar med lyckat resultat.

Äntligen var det så dags för slutspel och lagets huvudtränare Christer Bergström sammanfattar så här:
“Resan har varit lång och det har använts många spelare under resans gång. Många har kommit och många har gått sedan november förra året. Totalt har det använts 25 spelare, stommen på 14 spelare har varit stabil och blivit ännu stabilare och mer sammansvetsad efter katastrofen i Råå i början på februari.
Vi har hamnat i underläge i sex av dom åtta senaste matcherna. Vi har lyckats komma tillbaka i samtliga matcher, utom en, och åtminstone fått kvitterat för att sedan vara väldigt fokuserade vid straffavgörandet i tre av matcherna, och gått segrande ur samtliga straffdrama. Starkt!”

Så började semifinalen! Furulund stod för motståndet.
Christer fortsätter
“Vi inleder som vi brukar börja våra matcher, hyggligt spel men motståndarna gör första målet. Vi snackar samman oss i paus och sedan är det inget snack i andra halvlek som vi vinner med 3-0. Slutresultat 3-1”

Målskyttar: Mirsen, Aldin och Lisi

I den andra semifinalen vinner Råå mot IK Wormo, tämligen komfortabelt.

“Ett väldigt stabilt lag som gör få misstag. Men idag har killarna bestämt sig och släpper inte in något bakåt i en riktigt jämn match där killarnas rörelse och fina passningsspel till sist gör att vi kan stå som segrare med 2-0.”

Målskyttar: Oscar och Tony

Fotnot: I a-slutspelet besegrade Eskilsminne Lunds BK i finalen.

Dags för en summering från föreningens näst äldsta lag. Våren som gick var väldigt händelserik och summa summarum blev att lagets inriktning blev en annan vad som från början var utstakad. Nedan följer en liten kort sammanfattning över hur våren sett ut:

Under vintern deltog vi i Vintercupen, DM och Landskrona-cupen samt spelade träningsmatcher samtidigt som vi tränade hårt för att komma i fysisk form, både med hjälp av Tomas MAQ-träning och vanlig hederlig fysträning på Slingan, runt Karslundsparken. Det visade sig att vintern skulle härda oss rejält och gav oss ett förvarningens finger på vad som komma skulle. De flesta av killarna visade här enorm vilja och karaktär och tog sig an elitlag med en vilja som sällan skådats, trots att resultaten gick allt annat än vår väg. Tyvärr var det dock en allt för stor del som vek ner sig och hellre klagade på varandra och ena dagen skulle sluta för att i nästa vända sen tro att man skulle spela varje match från start. Vi inledde säsongen 2016 med 25 spelare, vilket allt eftersom säsongen gick ebbades ut rejält.

Under våren åkte vi sedan på försäsongsläger i Danmark, där vi slipade mycket laganda och gemenskap. Efter lite incidenter lyckades vi till sist skapa tre härliga dagar med varandra och minnena därifrån är trots allt goda. Mirsen har dock fortfarande inte betalat för den trasiga lampan på sitt rum! Ett annat fint minne från försäsongen var när vi knöt näven i fickan och slöt oss samman i en fantastiskt fin match (en av de bästa någonsin) mot våra blåa rivaler från Exan, och säkrade finalspel i Vintercupen för första gången! Därefter matchade vi Ystad i en semifinal, innan all kraft försvann i match om tredjepris, och det till sist blev en fjärdeplats. Då hade vi avverkat 12-13 matcher på 9 dagar!

Vi lade den tuffa perioden bakom oss och inledningen av seriespelet blev storartad då vi gick på som en ångvält, obesegrade i serien efter halva serien spelad och tunga segrar mot Munka-Ljungby, Ramlösa Södra och Fortuna i bagaget bland annat. Sedan kom smällen! En hemsk match borta mot Viken resulterade i första förlusten och ett bedrövligt uppträdande. Där och då bestämde vi oss för att trappa ner på satsningen mot a-serien och fokusera helt och hållet på laganda, gemenskap och uppförande. Resultat och serietabeller lades helt i andra hand. När vi stramade åt ramarna för verksamheten och satte extrem noll-tolerans mot trams och dålig inställning, visade det sig att flertalet killar plötsligt fick andra intressen och vi blev decimerat manskap. Vi gick från att ha fått kalla in flera med dålig träningsnärvaro, för att orka bedriva matcher i två serier, till att istället låta de som skötte sig spela 2-3 matcher/veckan. Det i sin tur ledde till att de som tramsade kammade noll!

Med detta i bagaget beslöt vi oss att stryka laget, som trots allt avancerade till a-serien efter en fin upphämtning i slutet, till hösten . Istället behåller vi laget som avancerade till b-serien, för spel under hösten. Vi spelar alltså med ett lag i höst och låter istället ett större antal killar som brukar allvar och är seriösa med sin fotboll, och vill få tuffa matcher, få prova på att spela i 01-laget, vilket fler och fler redan gjort under våren. Vi är i skrivande stund ca 15-17 man i truppen, som vi räknar med regelbundet, dvs 10 färre än i våras. Dessutom var vi tyvärr tvungna att tacka Pierre för sin trevliga men korta sejour i P14-laget, då familjen behövde få låna honom lite mer än under våren.

I höst är BK Landora P14 dock ett lag som har kul tillsammans på träningarna, vi skojar och har det trevligt i omklädningsrummen och dåligt uppförande och dålig inställning är inte acceptabelt. Vi tränare upplever en helt ny gemenskap efter vår “nystart” i våras och truppen har inte varit så harmoniskt på länge. I seriepremiären blev det tyvärr förlust mot Asmundtorp/Billeberga, men vi tar nya tag och kommer vara laddade till tänderna när Åstorp kommer på besök 29/8!

FORZA BKL!
/Tränarna