Tag: Landoraprofilen

7 October, 2018 by Carl Nielsen

Veckans Landoraprofil #29

Sätt ner kaffekoppen, lägg undan söndagskorsordet och klicka bort Bingolotto på fyran. Landoraprofilen är tillbaka med en riktigt färgstark profil som gjort sig känd som en rejäl kämpe och sannerligen en mångsidig fotbollsspelare. Denna vecka bjuds vi äntligen på svar kring profilens befogenhet att imitera djur. Dessutom utlovas ett stalltips på vilket schampo Thomas Mähler egentligen borde satsa på för att bygga ut hårsvallet. Veckans profil är ingen annan än Goran Djuric.

Namn: Goran Djuric
Ålder: 42
Antal år i föreningen: 25
Relation till föreningen idag? “Följer tyvärr bara vad som händer på facebook och via vänner. Är granne med Olle Olsson och jobbar ju med Sluggo så info får jag. Jag får komma och titta på någon match, (kanske kvalmatchen).”

Vi tar det från början. Hur började allt?
“Det började med P12 där Sluggo var tränare. Det varade tre år tror jag, sen upplöstes laget. Då började jag i Wormo och spelade några år innan det blev dags för ett nytt juniorlag i Landora. Sen gick man över i seniortruppen och där var man ända till för några år sedan. Så sammanlagt blev det 25 år.Egentligen är min moderklubb Öster som jag spelade i när jag var 6-7 år.”

Vet du hur många matcher du gjort i föreningen?
“Har tyvärr inte koll på antal matcher. Nisse Wallin hade koll på det en gång i tiden. Kommer ihåg att jag efter ett antal år fick en litet märke och att jag i all framtid kan komma in gratis på Landoras matcher.”

Vad tror du är den största anledningen att du spelade så många år i föreningen?
“När jag kom från juniorlaget så var det inte så jättekul faktiskt. Det var tufft på den tiden och det tog lite tid innan jag kom in det mer och mer. Till slut kändes det som att jag var en i laget. Det blev mycket spel i b-laget i början, men där hade vi ett sjukt bra lag med många härliga karaktärer. Sen har Christer Hallbeck alltid varit en trevlig och glad person som spred positiv energi omkring sig.”

Har du någon särskild match på näthinnan där du varit lite extra bra, där allt stämde?
“Svårt! Har några stycken att välja på. Den ena var mot Lund borta. Arne gjorde många snabba byte för att hålla tempot uppe. Jag spelade på innermittfältet tillsammans med bl a Pär Sandö. Det blev “bara” 2-2 och Lund vann serien efter den poängen. Men matchen hade väldigt högt tempo och var väldigt välspelad av båda lagen. Tyckte dock vi var lite närmare segern med bl. a två ribbträffar.

Den andra måste vara när jag spelade min första match från start i division tre tillsammans med Rolle Frank på innermittfältet, ute på B-plan. Kommer inte ihåg vem vi mötte men det var Markus Ekheim som var tränaren. Sen gjorde jag några bra matcher med Andreas Kovacs som tränare. Minns bland annat en hemmamatch mot Påarp (tror jag) där de hade en väldigt duktig spelare som jag fick punktmarkera (tror han hette Jimmy. Man kan säga att jag hade en bra dag och han hade en dålig dag.”

Med dina 25 år i föreningen har du onekligen hunnit avverka en hel del profiler som lagkamrater. Finns där någon som sticker ut som lite extra bra?
“Också en väldigt svår fråga. Jag har haft turen att spela med väldigt många duktiga spelare genom åren. Jag får ta några stycken. Rolle Frank var en fantastisk spelare som gjorde det mesta rätt. Väldigt, väldigt få misstag per match. Sen måste jag ta med Goce som också var väldigt duktig och kunde underhålla hela backlinjen på egen hand.”

Goran, i blått, tillsammans med en gedigen blandning profiler, har spelat 25 år i föreningen.

“Förrförra veckans profil Tomas Larsson var också väldigt bra och teknisk, dock måste jag sätta ett litet minus på hans skott som höll P12-nivå, haha. Vet inte om det berodde på att han aldrig knöt skorna. Men jag måste även ta med Jones Majoub! Minns en match där han inte tränat på ett bra tag men kommer in och dominerar totalt i backlinjen. Till och med motståndarna (BK Fram) applåderade honom i en match för två år sedan. Sen, några som man kanske glömmer är målvakterna. Vi hade en jätteduktig målvakt som Kovacs drog hit. Jakob hette han men tyvärr var han inte kvar så länge, minns tyvärr inte hans efternamn.

Sen var ju Micke Widell sjukt bra. Innan han drog till Bois tror jag han var i Schmeichels klass (den äldre).”

Med alla dina matcher i bagaget måste det finnas något lag eller idrottsplats som du helt enkelt avskydde att möta/åka till?
“Häljarp. Det började med att vi förlorade med 3-0 hemma för många år sedan. Jag brukar inte klaga på domaren, men han var inte bra minst sagt. Vi fick en frilägesutvisning (feldömd) och straff mot oss. Fredrik Hansson ställde sig i målet. Han räddade så klart, men straffen skulle gå om. Sen fortsatte domaren att dominera resten av matchen. Efter den matchen har jag aldrig varit med och vunnit över Häljarp.”

Sist men inte minst måste vi ta tempen på två frekvent återkommande stories, vad är grejen med att alla lånade schampo av dig? Hur länge pågick det här?
“Det pågick så länge jag kan minnas, hehe. Det var flera som lånade men det måste vara Tomas (Larsson) som lånade mest. Vi var ju alltid sist, haha.”

Vad rekommenderar du för Thomas Mähler, som inte direkt kan stoltsera med ditt imponerande hårsvall?
“Tomas Mähler – till dig rekommenderar jag Apotekets hårschampo. Det är nice, hehe.”

Det sägs att du var en jäkel på att imitera djur och rykten säger även att fåglar är av intresse? Stämmer detta? Får vi höra en fågelsång ifall A-laget kvalar upp till femman?
“Det stämmer, haha! Detta lärde mig en gammal kompis och klubbkamrat, Patrik Ek eller “sållet” som Sluggo kallade honom. Hönan var en absolut favorit. Kossan var också okej.”

Vi avslutar som vanligt med fem snabba innan vi tackar Goran för söndagsintervjun.
Köttbullar med mos på Haralds eller Kebabtallrik från valfritt hak ?
Kebabtallrik på Rhodos. Men hade det varit Bamse med mos på Haralds hade den varit nr 1.

Copa Mundial eller Puma King?
Puma King!

Konstgräs eller naturgräs?
Naturgräs.

Aldrig mer i livet behöva låna ut ditt schampo till Tomas Larsson eller aldrig mer få imitera en fågel?
Saknar mina gamla vänner så definitivt aldrig mer imitera en fågel.

Middag hos Christer Hallbeck på Trastgränden eller middag med Zlatan i L.A?
Sorry Christer, har hört många av din historier (kanske alla) och det hade varit kul att höra Zlatans också.Så en lunch på Haralds med Christer, men middag med Zlatan i L.A, haha!

23 September, 2018 by Carl Nielsen

Veckans Landoraprofil #28

Veckans Landoraprofil bjuder på sen söndagsunderhållning. Profilen bjuder på både en och annan anekdot som täcker såväl fotbollsskor och schampo som brottning med Hasse W. Veckans profil utmärker sig dessutom som en av de sena sjuttiotalister/tidiga åttiotalister som stannade kvar längst i föreningen och därför också han spela med en del av de som nu befinner sig i föreningens a-lag. Veckans profil är ingen mindre än Thomas Larsson!

Thomas här, tvåa från vänster

Namn: Thomas Larsson
Ålder: 40 år
Antal år i föreningen: Tror det blev i alla fall 17 år som spelare
Favoritlag: BK Landora, ibland även Manchester United (medgångssupporter)
Relation till föreningen idag: Har tyvärr ingen relation till BK Landora idag, då jag bor i Malmö med familj. Tiden räcker tyvärr inte till.

Hur började allt, alltså din tid, i BK Landora egentligen?
“Som 20-åring spelade jag i Landskrona BoIS, som bekant håller till på samma IP som Landora. Många gånger gick jag förbi och såg hur kul de hade på sina träningar. En novemberkväll bad jag dåvarande tränare (tror det var Marcus Ekheim och den mycket behagliga Rune Ek som ledde laget) om att få provträna. Därefter var beslutet att fortsätta i klubben enkelt.”

Hur skulle du beskriva dig själv som spelare?
“Jag började som pigg anfallare när jag kom till BK Landora men med åren föll jag längre och längre ner i banan. Summerat spelade jag nog mest ytterback. Men jag skulle nog vilja beskriva mig som en tung, ganska stillastående ytterback med bra blick för spelet.”

Finns där någon merit i föreningen, som du kanske är lite extra stolt över, så här när vi blickar tillbak?
“Som bästa merit rankar jag nog när jag, i mycket tuff konkurrens, vann fruktkorgen (som inte alls visade sig innehålla någon frukt). Lägg därtill att jag blev årets spelare något år – det kommer på en stark andra plats.”

Det finns otroligt många lirare och duktiga fotbollsspelare, från olika generationer, som du korsat väg med. Finns där någon du skulle vilja hålla lite högre än de andra?
“Bästa spelare jag spelat med måste jag svara är Marcus Bengtsson, uttalades Bengtsen. Han var en stor och kraftfull spelare på mittplan. Inte mycket teknik och löpvilja kanske, inte heller någon jättebra passningsspelare. Ingen pådrivare heller… du, förresten. Skriv Ronnie Tolevski istället. Han var mer jämn, haha”

Någon som var extra lätt att tunnla?
“Det måste vara Andreas Tiitus, det minns jag tydligt. Där var alltid vidöppet.”

Vi har fått diverse anekdoter berättade för oss från din tid i föreningen. Den första gäller dina fotbollsskor. Det sägs att du aldrig har köpt ett par nya fotbollsskor. Jönne, Christer Hallbeck och Sluggo sägs ha försett dig med flertalet par. Stämmer detta?
“Det är sant att jag inte köpte nya fotbollsskor varje säong. Där fanns många par skor i de andra spelarnas skåp som bara stod där och inte användes. Jag lånade helt enkelt. Dock aldrig utan att först ha frågat både Christer H ocj Sluggo! De sade att det var ok och de verkade ha stenkoll, haha!”

En annan historia som vi fått berättat upprepade gånger är den beryktade brottningsmatchen mot Hasse W. Det sägs att det var två alfahanar som, likt kalvar på grönbete, inte ville ge sig efter en stenhård närkamp. Utveckla!
“När jag först kom till klubben skulle Hasse alltid markera sitt revir. Under ett träningspass rök vi ihop lite och munhöggs lite, det stämmer. På den tiden var jag ganska lugn och sansad som spelare. Jag gick bara därifrån medan Hasse stod och skrek. Brottningsmatchen slutade med att jag kom undan utan en skråma. Hasse kanske minns det annorlunda, inte vet jag. Kan tilläggas att vi kommer bra överens idag.

Innan vi ska runda av ska vi testa sanningshalten i ännu en skröna. Det sägs att du och Goran hade ett speciellt band. Att du vid så många gånger ska ha lånat schampo av honom, så att om du ska betala tillbaka skulden hade Goran inte behövt köpa schampo på tio år?
“Haha, Goran var mycket generös med sitt schampo. Har honom att tacka än idag för mina mjuka lockar. Han är enormt renlig av sig och mycket noga med att alltid både ha två och schampo. Jag såg väl en möjlighet helt enkelt. Jag undrar om han inte gett mig några grå hår med sina uppspel ibland och i så fall räknar jag det som att vi är kvitt.”

Slutligen, innan vi avslutar med fem snabba, finns där något minne som etsat sig fast lite extra?
“Bästa minne är väl de gånger vi har avancerat upp genom seriesystemet. Men framförallt alla de sammankomster vi haft genom åren. Minns särskilt en sammankomst på Karlslundsbadet som var mycket trevlig. Fredrik “Mini” Andersson kom inte upp för klätterväggen trots sin bakgrund som kustjägare. Robert Andrijevski mådde inte bra och “Durs” hade visst glömt sina badbyxor. Allting noga övervakt av Christer Hallbeck, naturligtvis.”

Vi tackar så mycket för pratstunden Thomas, och kan verkligen konstatera att Thomas ödmjukhet lyser igenom i svaren. Återstår att se om Christer får ännu en hedersgäst hemma på Trastgränden! Dags för fem snabba:

Korv med mos på Haralds eller kebabpizza på valfritt hak?
Murats kebabtallrik är väl min favorit, även om en mosbricka på Haralds är en klassiker. Men det beror på humör, kanske mest på Murats och Torguts humör på Rio/Rhodos.

En väl avvägd glidtackling eller en soloraid som avslutar i mål?
Har aldrig glidtacklat utan låg alltid steget före min motståndare. Hasse W glidtacklade däremot mycket. Jag gjorde istället soloraid med mål på slutet.

Head and Shoulders eller Dubbeldusch (givetvis i form av lån från Goran)?
Gälland duschtvål var jag aldrig kräsen, jag litar på det som Goran tog med sig.

Pling och tura, signerat Peter Robinson eller valfri hemmafest med avslut på Strand?
En klassisk pling och tura i Robinsons regi är det bästa. Finns många preskriberade historier därifrån.

Middag med Christer Hallbeck på Trastgränden eller Zlatan i L.A?
En träff med Christer går före Zlatan. Hallbeck har oändligt med historier att lyssna till. Gärna med Sluggo som bordsgranne.

9 September, 2018 by Carl Nielsen

Veckans Landoraprofil #26

Veckans Landorprofil är tillbaka efter en lång sommars uppehåll. Idag bjuder vi på söndagsläsning i form av en intervju med en sann profil. Profilen i fråga är för många symbolen för den generation som så när tog in Landora i en ny framgångsrik era. Det nådde till division 4, men sedan tog det stopp. Veckans profil utgjorde tillsammans med några tidigare profiler såsom Micke-målvakt, Pär Sandö och Tobbe Andersson en stomme i den generation som kanske mest symboliserade Landorafamiljen. Veckans profil – stenhård, smått galen mittback under fem års tid i Landora – Anders Jönsson.

Namn: Anders Jönsson
Ålder: 39 år
År i föreningen: 2002-2006
Favoritlag: AIK
Relation till föreningen idag: Supporter på avstånd

Anders, beskriv dig själv som spelare!
Jag var en typisk man-mot-man-spelare som gillade matchen i matchen mot en motståndare, mer lagspelare än en individualist. Viljan att vinna och att det skulle vara rättvist kan ha resulterat i lite onödigt tugg på motståndare och domare. Jag var inte den verbala ledaren som Danne (Jönsson) Lindgren, men min inställning på planen bidrog antagligen till att jag fick vara lagkapten under en period.

Hur började allt egentligen?
1985 började allt i Dösjebro, sedan flyttade jag till Landskrona och BoIS pojklag mellan 1992-1998. Som överårig junior flyttade jag vidare till BK Fram men 2002 kände jag att det sociala i Landora lockade då flera vänner spelade där.

Under din tid i Landora, vilken håller du som den största meriten?
Det måste vara kvalsegern mot Wä, när vi kvalade till division 4. Där och då trodde jag att det var början på något nytt men vi nådde inte riktigt så långt som jag hoppades. Laget hade en hög potential men levererade “tyvärr” bättre i baren.

Ni hade onekligen ett rätt namnkunnigt lag under dina år i föreningen. Men vem håller du egentligen som den bästa som du spelat med i föreningen?
Där var som du säger många bra spelare, så det är svårt att välja någon. Men måste jag säga en var det nog Marcus Bengtsson. Svår att möta, bra att ha i laget och när han var på topp var laget som bäst. Micke Widell måste också nämnas, var en grym målvakt samtidigt som han hade en betydande roll som mentor/pappa i laget.

Om Bengtsson och Widell var i ena änden, vem var lättast att tunnla?
Eftersom min spelstil inte var så teknisk så vill jag hellre bedöma den skönaste glidtacklingen. Det var mot Tobbe Tunn, Tobias Andersson. En snabb och offensiv spelare, men som ofta la sig lite lätt enligt mig. Därför var en perfekt glidtackling på honom riktigt fin. Det ska finnas en inspelning från Landskrona Vision från en match mellan Fram och Landora där man kan se att han la sig utan kontakt.

Det här med glidtacklingar leder oss in på ryktet som säger att du ska ha varit smått galen på plan?
Jag vill inte påstå att jag är en dålig förlorare, men jag var väldigt känslig för orättvisor. Iallafall mitt perspektiv att se saker. När inte domaren gjorde sin uppgift för att stävja regelbrott så blev jag lätt lite upprörd. Men Micke Widell höll mig ofta i örat och tyglade mig rätt bra. Jag hävdar än idag att jag aldrig började med något skit på planen, sen kan det ha hänt att jag gett igen. Jag minns en gång när jag fått foten söndersparkad mot Bårslöv. Vi vann matchen med 2-0. Efter matchen frågade jag hur domaren kunde tillåta att deras spelare fick glidtackla min stödjefot vid ett uppspel, så att ankeln liknade en tennisboll. Efter lite provokationer från domartrion lyckades de hitta två gula kort, efter matchen, och det var inte lätt att förklara den bisarra händelsen för Micke Widell. Givetvis hävdar jag än idag att domaren Anders Meier var den stor banditen, medan jag vill ge mig själv att jag uppfattades som det motsatt utanför planen efter matchen.

Med detta temperament, fanns det något lag/idrottsplats som du avskydde att möta, lite extra?
Under min tid i Landora så var det alltid speciellt att möta Häljarp. För min del var det ett lag jag hatade att tappa poäng mot. Likaså är Ulkavallen en plan jag aldrig vunnit en match, så den gillar jag inte. BBK:s supportrar hävdar att det är som en indiankyrkogård vilket förklarar mitt miserabla facit där.

Om vi lämnar fotbollen därhän, så har vi fått höra att det ska gömma sig en smått legendarisk historia bakom ditt smeknamn Gif? Att en tjej ska ha blivit kallad för gullefjun?
Oj, haha. Det var så längesen att jag knappt minns det. Under en resa till Gothia Cup i ung ålder försökte jag spela ut min romantiska och charmerande sida i interntelefonen i ett samtal med en tjej från Jakobsberg på kvällen. Jag trodde jag skötte mig väl, men hela lagets skratt bevittnade att så inte var fallet.
Efter lite ändringar från Gullefjun så landade det på Gif, vilket sedan alla sa i Landskrona så det var bara till att acceptera.
Om du ska summera din tid i Landora – vad är det bästa minnet från den tiden? Fanns det något speciellt du vill framhålla som framgångsfaktor?
Vi hade den bästa lagsammanhållning jag någonsin varit med om sett till hela truppen. En familjär relation inom gruppen som sträckte sig enda in på småtimmarna på Strand. Landora förknippar jag med ren glädje. Tiden på planen och utanför (läs Familjeklubbshörnan på Strand) i Landora ger bara varma och goda minnen. Men eftersom bortasegern i Wä i november hade det mesta, så var det den mest betydande segern och sen blev det bara bättre och bättre i klubbstugan och avslutningen i Helsingborg. Så jag får säga att det är mitt bästa minne från tiden som spelare i Landora.

Innan vi avslutar med de obligatoriska fem snabba har vi fått inskickat en läsarfråga från ingen mindre än Pär Sandö, som gärna vill veta varför du har ett horn i sidan till svenska fotbollsförbundet? Pär är sedan tidigare en förespråkare av resultatfritt seriespel, där dribblingar och teknik ska prioriteras.
Sedan jag blivit pappa så har jag förstås lagt skorna på hyllan och har nu blivit tränare i Lilla Torg FF i Malmö. I pojkfotbollen ser jag många problem som förstör fotbollen och är stark motståndare till att resultat tagits bort. Om det nu är ett så övertygande beslut att ta bort resultat i seriespel så ok, men låt cuper spelas med resultat. Min sons årgång 2007 var t.ex. de första som inte fick spela med resultat i den stora Halör Cup. 128 lag från Norden, men där BK Höllviken kämpade för att få ihop ett attraktivt startfält. Matchen mellan MFF-BP var “finalen” som alla samlades för att se, men det var BP:s tredjelag, då deras bästa åkt på riktig cup i Holland. I andra cuper springer alla omkring och frågar om resultatet, som ändå inte räknas.

Attityden och respekten sidan på och sidan om planen har varken blivit bättre eller sämre med detta destruktiva drag från SvFF med Karl-Erik Nilsson i spetsen så jag ser bara förlorare. I diskussioner kring detta ämne kan det nog växa horn i pannan på mig. Men jag tycker att man ska utbilda och sätta krav på ledare och föräldrar istället för att stryka resultat. Det hade varit en bättre lösning.

Återstår att se om Sandö vs. Jönsson fortsätter, hur som helst måste vi avsluta veckans profilintervju med de klassiska fem snabba. Vi tackar Anders “Gif” Jönsson för intervjun och önskar han lycka till i sin ledarroll för Lilla Torg P07.

Kebabtallrik från valfritt hak eller korv med mos från Haralds? Kebabtallrik eftersom jag aldrig ätit korv med mos på Haralds!!!

Novakovic eller Nordin? Ögonen säger Novakivic, hjärtat säger Krister Nordin

MFF vinner vinner SM-guld eller AIK åker ner i Superettan? AIK vinner guld och MFF floppar i alla sammanhang

Glidtackling eller en tunnel? Glidtackling på vått underlag

Middag med Christer Hallbeck eller med Zlatan Ibrahimovic? Jag skulle betala för en middag med Hallbeck, men ta betalt för en middag med Zlatan.

19 May, 2018 by Carl Nielsen

Veckans Landoraprofil #22

När vi träffar Veckans Landoraprofil har han nyss tränat färdigt för kvällen. Pratstunden blir en härlig sådan, där alltifrån målsättningar inför framtiden, bästa minnet med laget och tjejer diskuteras. Innan vi skiljs åt ombes profilen ställa upp för en bild. Träningen som nyss avslutats har varit intensiv och väldigt varm, vilket gör att hans linblonda hår hänger ner över ögonen, aningen blött efter att en halvfull vattenflaska tömts över huvudet för svalkans skull.

– Malte, ska du ta ditt hårband på dig innan vi tar bilden?
– Ja, det är nog bäst.
– Sådär, blev håret snyggt nu?
– Jag är alltid snygg!

Det är inget tvivel att det lyser självförtroende kring vår profil. Men det måste han ha från sin farfar. Veckans Landoraprofil är familjeklubbens rättmätiga arvinge, charmtrollet och tjejtjusaren Malte Hallbeck. Till vardags tillhör han Landoras P05/P06 lag.

Namn: Malte Hallbeck
Född: 2006
Position: Ytter, helst vänsterytter
Favoritlag: BK Landora och Liverpool
Favoritspelare: Steven Gerrard

Hur kom det sig att du började spela fotboll i BK Landora egentligen?
Det var min mamma Pernilla och Ann som var tränare för ett lag. Jag och Emil Olsson hade kollat på hans storebror Melker och hans kompis Jacob när de spelat och vi tyckte det såg riktigt roligt ut. Så vi fastnade för det.

Varför fastnade du för fotboll tror du?
Fotboll är ju så himla kul och nu kommer jag nog aldrig sluta. Det är kul att träna och jag kollar på alla Liverpools matcher. I Landora har jag ju alla mina kompisar i laget och sen är ju farfar härute varje dag. Ja, och pappa hjälper ju till och är tränare.

Vad är det bästa med ditt lag? Finns det något minne som är extra kul?
Vi har en så himla bra gemenskap och vänskap. Vi är kompisar allihopa. Vi har riktigt roligt på alla träningar och matcher. Det allra bästa vi har gjort tillsammans var nog Göteborg Cup som vi var iväg på nu förra helgen. Det var riktigt roligt.

Berätta lite om Göteborg Cup, hur gick det för er egentligen?
Ja, alltså det var väldigt roligt. Man fick umgås med kompisarna och ha kul. I cupen gick det riktigt bra för oss. Vi var det enda laget som slog vinnarna Angered. De var riktigt tuffa, hade högt bolltempo och gav aldrig upp fast vi ledde. Vi kom till sist tvåa i B-slutspelet.

Om vi tänker bort fotbollen, finns det något annat roligt som hände som du vill berätta?
Det roligaste var på kvällen när man skulle gå och lägga sig. Nikolas i laget var riktigt rolig. Jag skrattade alltid när han låg och hostade på natten, det lät så roligt. Sen så vaknade han upp i Erions säng. Det var det roligaste! Sen blev vi kompisar med tjejerna som bodde bredvid oss. Jag fick många tjejer, sex stycken!

Om vi tänker på fotbollen igen – varför tror du det går så bra för ditt lag?
Vi har väldigt duktiga tränare. Men den största anledningen är att vi är så bra kompisar, som jag sa tidigare. Vi har blivit väldigt bra på att flytta bollen snabbt mellan oss. Vi har blivit bra på att följa taktiken och alla har blivit bra tekniskt. Därför tror jag det går bra!

Vad är dina styrkor på planen? Finns det något speciellt som du vill utveckla på planen?
Jag tycker att jag är duktig på att dribbla, min favoritfint är överstegsfinten. Jag behöver förbättra att komma rättvänd snabbare på planen, så att jag kan dribbla förbi lättare. Jag vill också göra mer mål.

Vi måste prata lite om din farfar, Christer. Hur mycket tid tror du att han lägger på BK Landora?
Han lägger säkert 10h om dagen på Landora. Han är ju härute hela tiden. Han älskar det. Jag vill bli som honom, han är så himla hjälpsam och vill ta hand om alla. Han älskar Landora helt enkelt och ger så mycket kärlek till alla.

Hur tror du att framtiden ser ut för dig Malte, ska du ta över Christers roll i Landora?
Ja det hade jag gärna kunnat göra. Men jag vill helst bli fotbollsproffs. Kanske att jag börjar i Landora, går vidare till något svenskt storlag som MFF, sen vill jag jobba mig vidare. Drömmen är att spela i Liverpool. Blir det inte kan jag absolut ta över efter farfar.

Innan vi går in på de sista fem tuffa frågorna Malte, måste vi fråga om en liten speciell händelse som avslöjats för oss. Det handlar lite om vilken musik du har i huvudet inför matcherna. Vad har du att berätta för oss?
Haha, nä jag vill inte berätta detta.

Malte…
Haha okej då, jag och pappa pratade om att jag alltid har musik i huvudet. Han frågade vilken låt jag hade i huvudet när vi mötte HIF i seriepremiären. Jag berättade att jag gick och sjöng på Madonnas Material Girl, eftersom jag och mamma hade lyssnat på den. Pappa tyckte inte det passade inför en sån match och satte på en rocklåt med Black Sabbath istället. Så nu är det antingen den låten eller Metallicas Seek and Destroy! Pappa tyckte att jag behöver tuffa till mig på planen så det låtarna passar bra!

Underbar historia Malte! Nu är det dags för de fem snabba frågorna, svara så snabbt du kan utan att tänka:

Korv med mos från Haralds eller Kebabpizza från valfritt hak?

Känd för din intelligens eller känd för din talang på fotbollsplanen?

Aldrig mer få skjuta ett skott eller bara få skjuta med vänsterfoten?

Tunnla Kim på en träning eller tunnla pappa Johan på en träning?

Äta middag hos farfar Christer på Trastgränden eller Zlatan i Los Angeles?
Farfar! Enkelt! Han får gärna göra sina köttbullar med mos då!

Vi tackar Malte för pratstunden. Månne han vara nya Christer? Förhoppningsvis tar hans fotbollsambitioner honom långt utanför IP. Kanske får han träffa Ibra en vacker dag ändå?

4 May, 2018 by Carl Nielsen

Veckans Landoraprofil #20

Segmentet Veckans Landoraprofil har kommit in i vecka 20. De rutinerade läsarna vet att vi vill uppmärksamma och hylla de många profilerna och deras berättelser som någon gång satt sitt avtryck i föreningen. Denna vecka möter vi en profil som av flera insatta personer beskrivs som en citatmaskin av rang. Nuförtiden kanske han är mest känd som pappa till den senaste från Landskrona, riktigt stora exporten och bidraget till proffsfotbollen. Veckans Landoraprofil är Lennart Olsson, f.d. tränare i föreningen.

Lennart, tvåa från vänster, är veckans profil!

Namn: Lennart Olsson
Ålder: 71 år
Tidigare funktioner i föreningen: A-lagstränare under 2 års tid
Relation till föreningen idag: Följer föreningen resultatmässigt och hälsar på spelare och ledare från tiden i föreningen när jag stöter på dem på stan eller träffar dem i samband med BoIS matcher.

Men visst har du en liten relation till dagens förening, är det inte så att både Olle och Mähler varit dina adepter till viss del när du styrde skutan?
“Jo det stämmer, både Olle och Mähler var duktiga, lojala och ödmjuka spelare som det var väldigt lätt att komma överens med.”

Hur började egentligen din egen karriär i Landora?
“Kommer inte ihåg exakt när jag började i Landora, men det var i slutet på 80-talet. Jag hade tidigare haft ett par ledaruppdrag i BoIS som assisterande, Höganäs och Åstorp som huvudtränare innan jag gick till Landora där jag stannade under två säsonger.”

Hur kom det egentligen sig att valet föll på Landora?
“Jag tyckte det skulle var väldigt intressant att träna ett lag från Landskrona. Jag kom som sagt från Åstorp. Jag hade hört väldigt mycket gott om Landora, så valet föll på dem.”

Under tidigare profilintervjuer så har flertalet nämnt ditt namn Lennart som en stark gestalt under deras tid i föreningen. Micke Widell var en profil som berättat om att du fick över honom till föreningen. Finns där fler namn/profiler som du lockade till föreningen?
“Egentligen tog jag väl inte med mig några spelare, däremot fanns det redan många duktiga spelare i laget. För att nämna några: Hasse W, Mats Ekelund, Patrik Johansson, Anders Grahn, Rolle Frank och Janne Stenblom. Det fanns också väldigt många duktiga juniorspelare som kom upp i seniorlaget och gjorde stora avtryck.”

Onekligen en gedigen skara med profiler – men finns det någon, Kungen undantaget, som stuckit ut som den vassaste spelaren du hade äran att coacha?
“Den spelare som kunde gått väldigt långt var Roland Frank, men tyvärr skadade han sig.”

Finns det något minne som etsat sig fast på näthinnan än idag som lite extra minnesvärt?
“Ett av mina fina intryck, som jag än idag kommer ihåg, är vilken otroligt fin sammanhållning som fanns i föreningen. Alla gjorde sitt yttersta för att alla skulle trivas. Allt från materialförvaltare, lagledare men även styrelse och spelare.”

Inför intervjun med Lennart, som ska tilläggas att väldigt många önskat läsa en intervju med, har vi fått många tips på citat. Citaten har av många av våra tidigare profiler nämnts som väldigt färgstarka minnen. Några av dessa kloka ord som sägs ha myntats av Lennart är “hälften där, hälften där och hälften där” inför en uppdelning inför en spelövning. Men även citatet “vi spelar tre man i fyrbackslinjen”. Vår profil bekräftar sanningshalten bakok dessa citat.
“Haha, ja det stämmer verkligen. Jag tycker det är jättekul att det fortfarande 20 år efter att jag lämnade finns saker som man kommer ihåg om mig. Det får man faktiskt bjuda på.”

Vi har även hört att du kallade din skyttekung under två år i rad Mats Ekelund för “du där i skägget”, något som vi fått berättat för oss otaliga gånger som ett fantastiskt minne. Stämmer det?
“Ja, det var kanske lite av en härskarteknik för att få spelarna att alltid vara fokuserade på de uppgifterna de skulle göra. Men som sagt, det bjuder jag på.”

Vi avslutar som vanligt med fem snabba, lite mer samvetsprövande frågor. Svaren ser ni som vanligt i fet stil.

Korv med mos på Haralds eller Kebabpizza från valfritt hak?

Vinna med 1-0 eller vinna med med 5-0?

Rensa upp bollen på läktaren eller spela sig ur situationen i trång situation i backlinjen?

Din son Jonas avgör ett Stockholmsderby i 90:e minuten eller att BoIS vinner med 6-2 igen i det kommande derbyt? Jag får passa på den…

Äta middag med Zlatan i L.A eller äta middag med Christer Hallbeck på Trastgränden i LA? (Jag får välja Zlatan då jag aldrig varit i Los Angeles!)

Vi tackar veckans efterfrågade profil för intervjun och håller tummarna både för att Jonas får avgöra ett Stockholmsderby men även att BoIS vinner derbyt inom den närmsta framtiden. Som vanligt rullar Veckans Landoraprofil vidare – har ni önskemål om profiler så tipsa gärna i våra kommentarsfält på sociala medier.