Efter att intervjun med förra veckans Landoraprofil slarvades bort någonstans i kommunikationen mellan SJ och Postnord kan vi med stor glädje återigen bjuda på långläsning. Den här veckan har vi tagit ett snack med Andreas Tiitus, ännu en riktigt stor Landoraprofil. Andreas började i klubben som knatte och spelade aldrig i någon annan klubb utan kände sig allt för bekväm på mittbackspositionen i den rödblå dressen.

Hans lagkamrater under tiden i Landora beskrev honom som en spelare med bra tillslag på bollen och ett väldigt hårt skott. Dock hände det ofta att trädtopparna på C-plan fick motta ett och annat skott på träning och vissa undrar nog än idag om dessa träd riktigt hämtat sig. Vi på redaktionen fick även följande beskrivning på Andreas spelstil:
”Han kunde ta ner bollar på bröstet i alla lägen, det kvittar hur hårt bollen kom. Vi kallade hans bröst för helikopterplattan”.

Andreas i en av alla hans insatser för Landora i den traditionstyngda Nightcapen!

Ålder: 37

Relation till klubben idag?
Familjeklubben kommer alltid stå min varmt om hjärtat! Men tyvärr är jag dålig på att följa er. Jag hoppas jag kan bli bättre nu när ni avancerat upp i 5:an. Grattis till det!

 

Hur kom det sig att det blev just Landora för din del?
Svår fråga eftersom jag endast var 5 år när jag började. Mina föräldrar kände någon som var medlem och rekommenderade klubben. Jag var dock 1 år för ung och fick börja med 6-åringar. Mitt tidigaste minnen är gympasalen på Pilängskolan. Det var nog där allt började. Sen fortsatte en 22 årig fotbollskarriär i BKL. Enda klubben jag spelat i.

 

Vilken spelartyp var du?
Jag har/hade en stor “hydda”, som mina lagkamrater kallade det, och var därför inte supersnabb så en backposition kändes naturligt för mig. Jag var en slitvarg där bak och släppte inte igenom någon utan en rejäl kamp. Jag hade även en högerdojja som lätt kunde hitta en hörnflagga ifrån backposition och på så sätt både starta ett anfall eller “skyffla” undan bollen i trängda lägen.

 

Vilken var den skönaste segern?
När vi vann div 5 och gick direkt upp i 4:an år… (minnet sviker mig) utan kval. Kval kan vara riktiga rysare och sent på året då planerna inte är så spelvänliga. Ja på min tid fanns inget konstgräs! Spelarfesten hölls på som det då hette Baggens. En hejdundrans fest!

 

Så är dagen efter Landoras fina insats i Nightcap känner vi att håller oss lite på inomhusspåret. Om du hade fått sätta ihop en inomhuskedja med spelare från din tid i klubben, vilka hade du valt?
Fredrik “Peppe” Persson i mål. Jag, Anders “giffen” Jönsson, Fredrik “mini” Andersson, Pär Hansson numera Sandö i en 5:a.
2:a 5:an: Johan Bern, Tobbe Mendi, Jonas “Joppe” Eriksson och Thomas “biffen” Larsson. Tror till och med detta var Nightcap-laget år 2000.

Vem hade du helst haft i mitten på kvadraten?
Min vapendragare Tobbe “Mendi” Andersson. Hans lyxliv sätter sina spår och han behöver röra på sig.

 

Har du något speciellt minne från Landoratiden som etsat sig fast på näthinnan?
Alltså våra spelarfester gick inte av för hackor!  Vi hade en fantastisk sammanhållning både på planen och utanför. Tror det var anledningen till att vi var så bra som vi var. När vi spelat en match var det bara givet att vi skulle festa ihop på kvällen och vi samlades ofta allihop och oftast bar det av till antingen Strandpaviljongen eller Helsingborgs uteliv. Med det sagt så uppmuntrar jag givetvis inte dagens unga killar att dricka alkohol, det är sammanhållningen som är superviktig. Jag glömmer i heller aldrig känslan innan match när man klev in i omklädningsrummet och man möts av vänner, linimentdoften och AC/DC – Thunderstruck på högsta volym. Jag får gåshud bara jag tänker på det! Familjeklubben in my heart 4-ever!

 

Innan vi går in på de ”fem snabba” har vi fått in en läsarfråga gällande att vi skulle ta upp att du en gång testade på B-plan som sovplats i samband med en kräftskiva? Är detta något du vill bekräfta eller dementera?
Haha,  jaså den gamla historien. Det är bara en av många. Jag skulle nog kunna skriva en bok om allt som hänt under alla fester vi haft med klubben. Som tex när vi hade Pling & Tura med Peter Robinssons magiskt räliga snapsblandningar. Jag och Pär Sandö lyckades få vars 17(!) snapsar. Det är också en kväll som går till historien. Jag drack givetvis endast vatten resten av kvällen…

 

Vi kan alltså konstatera att Andreas är ännu en som under åren fastnat i Peter Robinsson “Pling o Tura fälla”! De obligatoriska fem snabba kommer här och vi ser som brukligt Andreas svar i fetmarkerat.

 

Korv med mos på Haralds eller kebabtallrik på valfritt kebabhak?
Jag är förbannat glá i maud så jag tar båda!

 

Julbord eller kräftskiva?
Julbord, jag lyckas alltid få i mig en dålig kräfta som gör att man mår pyton dagen efter.

 

Långboll upp till forward eller kort passning till innermittfältare?
Långboll!

 

Naturgräs eller konstgräs?
Inget slår en fin sommardag på B-plans blomstrande naturgräs.

 

Middag med Christer Hallbeck eller med Zlatan?
Zlatan är kung och jag hade gärna träffat honom men Christer är fantastisk och det han har gjort för mig och klubben är obeskrivligt. Han är en hjälte i mina ögon så denna fight vinner Christer Hallbeck!

 

Återigen ser vi att Hallbeck får sig en gäst på Trastgränden och återigen har vi blivit bjudna på en hel del skratt via profilintervjun. Vi säger såklart stort tack till Andreas för pratstunden!

 

Under gårdagen var det återigen dags för Nightcup, Landskronafotbollens förmodligen tyngsta tradition. Precis som tidigare år var publiktillströmningen stor och Nightcupen fungerar som ett ypperligt skyltfönster för klubbarna där varje lag ges goda chanser att visa upp sig för Landskronafolket. Och som Landorakillarna tog för sig igår under turneringen. Det räckte hela vägen till en finalförlust mot FK Besa. Riktigt starkt! Dessutom med hela turneringens yngsta lag.

Landora ställde upp med 8 juniorer tillsammans med lagkapten Markus Madsen. BK Landoras småväxta lirare vågade, tricksade, dribblade och var taktiskt disciplinerade. Dessutom med ett värdigt beteende kvällen igenom, något en hel del andra lag hade stora problem med. Turneringen började annars med en snöplig förlust mot BBK där arrangörerna vände på steken sent i matchen. Därefter följde 3-1 mot Glumslöv, 1-1 mot Härslöv, 2-0 mot Häljarp och 1-0 mot Asmundtorp. Detta resulterade i en andraplats i gruppen bakom BBK och i semi väntade BoIS vilket skulle bli en rysare.

Semin var jämn där lagen bytte målchanser med varandra. Målvakts-Amir gjorde några fantomräddningar precis som BoIS dito. 0-0 efter 12 minuter och en förlängning som fortsatte på samma spår ända till det var spel 2 mot 2. BoIS tryckte på, målvakten följde med upp i anfall var på Abbe Jaber läser en passning, bryter bollen och skickar iväg bollen mot det tomma målet. Stort jubel utbryter samtidigt som BoISarna skriker ut sin frustration.
Finalen spelade mot ett oerhört tekniskt FK Besa. Melker Olsson fick Landoras gyllene läge vid ställning 0-0. Tyvärr sköt han på täckande Besaspelare efter att rundat målvakten. Istället gick Besa upp och gjorde 1-0 och då gick luften ur det tappert kämpande Landora. 1-0 stod sig matchen ut och Besa kunde titulera sig mästare. Surt men också rättvist.

Laget från vänster stående:
Coach Olle, Melker, Ted, Walid, Macki, coach Gustav
Sittande från vänster:
Ibbe, Osama, Amir, Abbe, Serhat

Som en Landorait var det en Nightcup att vara väldigt stolt över. Både fotbollsmässigt och den professionella inställning fanns där över hela kvällen. När en del andra lag bråkade, filmade och ständigt klagade på domarna och försökte att vinna fördelar, så stod Landora upp i närkamperna, spelade en härlig fotboll och visade stor respekt mot både motståndare och publik. Detta är vad som skall symbolisera BK Landora som klubb!
Till sist lyfter vi på hatten och gratulerar FK Besa till segern.

Kapten Super-Macki vid prisutdelningen. 
Den ende som mäktade med ett hattrick under gårdagen.

Nu tar seniorlaget ledigt och kör igång igen i januari. Men i mellandagarna ska samma lag minus kapten Madsen spela Landoras egna Julcup, denna gång i sin egna åldersklass. Upplagt för en ny succé?

Forza Landora!!!

I skuggan av division fem avancemanget är det återigen dags för lite söndagsläsning. Veckans Landoraprofil är en kille som gjort sig känd för sin otroliga vänsterdoja, som en otrolig, hänsynslös, målmaskin på planen men en väldigt sympatisk kille utanför planen. Denna veckan bjuder han på väldigt många storys från Landoras-guldera men delar även med sig av sina aningen oväntade pedanta drag. Dessutom avslöjar vi en gång för alla – är hans ökända “öskräck” en myt, eller är den på riktigt. Veckans profil är ingen mindre än Robert “Robban” Andrijevski.

Namn: Robert (Robban) Andrijevski
Ålder: 44
Position: mittfält/anfall
Antal år i föreningen: Tror det blev fyra år i a-laget. Fick korsband/menisk skada efter första säsongen, så de resterande säsongerna blev inte helt vad jag tänkt mig rent sportsligt. Sedan har det även blivit en hel del år med Viktoria (Landoras korplag, reds. anm).

Vad har du för relation till föreningen idag?
Jag följer a-laget genom att hålla koll på resultat samt tabell, tiden räcker tyvärr inte till för att hinna se deras matcher. Sedan har jag en del gamla kompisar som är verksamma på olika sätt i föreningen. Får alltså även lite rapporter från dem om vad som händer i föreningen. Vill även passa på att rikta ett grattis till årets prestation.

Vi har pratat med ett antal gamla spelare som beskriver dig som “en jäkligt reko kille”, “bästa jag någonsin spelat med”, “en dödlig vänsterfot” och “otroligt målfarlig”. Onekligen ett par fina ord. Hur skulle du egentligen beskriva dig själv? Stämmer bilden?
Jag bugar och tackar. Det är alltid svårt att värdera sig själv, det kan bara bli fel. När jag kom till Landora så var där många duktiga fotbollsspelare vilket gjorde det lätt att spela boll.

Du har även fått beskrivningen “hal som en ål”. Dock refererar den beskrivningen till en arena utanför de riktiga fotbollsplanerna, nämligen strandfotbollen. Tydligen är du svår att ta bollen från för att du smörjer in dig så mycket?
Haha. Det stämmer bra, dubbel vinst visade det sig. Både skydd mot solen samt svår att stoppa på planen. En heldag på stranden kräver sitt solskydd! Haha.

Om vi backar bandet en aning, hur började allt egentligen? Du har ju avverkat både BoIS och Landora. Var det någonsin aktuellt med spel högre upp, med tanke på de fina beskrivningarna om dig?
Jag började i Billeberga, sedan blev det BoiS när jag var sju år och därefter avslutade jag i Landora. Sista åren i BoIS var jag ganska understimulerad, vilket medförde att jag blev omotiverad. Jag valde att sluta i BoIS när jag blev erbjuden a-kontrakt. Ifall jag hade stannat, så kanske det kunde blivit spel i någon högre serie än division tre. Det är dock inget jag ångrar för vi hade ett fantastiskt år i Landora både på planen samt utanför planen.

Din ett år äldre storebror Greger valde en lite annorlunda karriär jämfört med dig. Honom fick vi syna i BoIS men också som “proffs”  i MFF, TFF och en sväng i Danmark. Kände du att du och brorsan triggade varandra till att bli bättre eller jämförde du dig ofta med honom och kanske till och med kände en viss bitterhet över att han kom så långt?
Jag kände absolut ingen bitterhet. Jag unnar honom all framgång, då som idag. Vi spelade många år i BoIS tillsammans och att ha honom i laget garanterade allt som oftast några mål för oss. Vi hade aldrig någon rivalitet mellan oss, snarare en vänskap, där vi gjorde allt för varandra.

Två talangfulla bröder onekligen, men om vi återigen fokuserar på Landora, vilken är den bästa spelaren du spelat med i BK Landora?
Svårt att bara nämna en… Jag hade turen att få spela med många duktiga fotbollsspelare i Landora, t. ex: Micke Widell, en fantastisk målvakt, reaktionssnabb och duktig med fötterna. Mathias Nilsson hade allt som innerback. Magnus Lindskog var stark, snabb och smart som ytterback. Rolle Frank, teknisk och passningssäker. David Conradi, teknisk slitvarg. Kim Nilsson, grym bollmottagare och målfarlig som få.

Me din otroliga målfarlighet, fanns det någon match där du visste “idag gör jag fem mål”, kanske på grund av en sämre målvakt?
Haha, det var nog bara när Sammy valde att stå på någon träning, då var jag helt säker på fem mål.

Efter karriären blev du känd som en notorisk Viktoria-spelare. Det ryktas att du har målrekordet i hela Korpen, åtminstone i Viktoria – hur ser du på din tid i Viktoria?
Jag trodde att det var Wicke som hade målrekordet. Viktoria är fantastiskt! Att få träffa många av de gamla spelarna i olika åldrar och spela lite fotboll tillsammans är väldigt skoj. Vi Viktorianer/Landoriter får tacka Janne Stenblom som håller ihop gruppen och arrangerar olika aktiviteter för oss.

Något minne som sticker ut lite extra från den tiden?
Många minnen. Avslutningarna på Ven är ju alltid minnesvärda så här bjuder jag på en:

Vi hade avslutat fotbollsgolfen och hade påbörjat promenaden till vårt boende. En liten bit på vägen upptäcker vi några hundar i det höga gräset, de ligger alldeles stilla. Anders Grahn börjar påkalla deras uppmärksamhet och efter en del ”kom så” börjar hundarna komma till oss, till vår glädje. Kvinnan som reser sig i det höga gräset med jaktgeväret i högsta hugg var dock mindre glad. Ja, vi skyndade oss därifrån.

På tal om rövarhistorier från Viktoria-tiden har vi fått antal historier berättade för oss om din påstådda “öskräck” som gjorde att du inte kunde sova över på Ven efter de årliga strapatserna där. Janne Stenblom påstår att detta är en otrolig myt. Ska vi äntligen spräcka denna myt eller är den påstådda öskräcken trots allt ett faktum?
Absolut ingen myt! Haha nä, Janne har för en gångs skull rätt. Det var när jag försökte få med mig Jörgen Larsson tillbaka till Landskrona för att vi skulle vidare ut i nattlivet. Jörgen, som egentligen inte var den svårast att övertala, var dock fullt nöjd med att stanna på Ven. Efter att jag försökt allt så fick jag spela på hans ”tycka-synd-om-känslor”, men tyvärr hade han inga. Inte ens när jag sa att jag hade “öskräck” och att den skulle bli riktigt jobbig när sista båten hade gått. Jag fick dock mycket medlidande från andra, haha.

(Ps. Det gäller alla öar)

Du har även på senare år varit ledare för din sons fotbollslag, som enligt många anses vara väldigt duktiga. Hur ser du generellt på ungdomsfotboll? Vad är det viktigaste för att unga spelare ska fastna för fotbollen och kunna utvecklas vidare?
Jag tror på glädje, trygghet, förståelse för varandra, samt gemenskap. Det gäller att utvecklas både som fotbollsspelare och som goda kamrater. För att lyckas med detta så krävs det anpassningar på träningar och matcher samt mycket värdegrundsprat. Rent fotbollsmässigt så vill vi att våra spelare ska våga göra det vi tränar på, både på träningar samt matcher, även om detta har inneburit många baklängesmål för oss. Glädjen när de lyckas med en dribbling, mottagning eller passning är dock större hos oss ledare än när vi vinner en match i nio års ålder. Tyvärr, ser man hos många lag att resultaten går före fotbollsutvecklingen.

Om vi fortsätter utanför fotbollsplanen sägs det även att du har oanade talanger. En hemlig källa beskriver dig som “den enda killen man kan diskutera tvättråd med” Är du aningen pedant?
Haha, pedant! Skulle vilja svara ja på den frågan men tror att sambo med flera skulle hånskratta och säga emot. Tror att det kan vara Svante som skvallrat. Om det nu är Svante så handlade det mer om att minimera tiden med tråkigheter. När hans bättre hälft frustrerat berättade om hans dåliga handhavande med tvätten var jag ju tvungen att dela med mig av vetenskapen som jag konstruerat för att lägga så lite tid som bara möjligt på något så ofattbart tråkigt. När jag skriver detta så funderar jag kring om det helt enkelt var så att Svante gjorde sig dålig för att slippa hantera tvätten?

Till sist, vad är det bästa minnet all-time från Landora?
Otroligt många! Svårt att välja en… Det var helt enkelt en fantastisk tid med många goda minnen som man ofta tänker tillbaka till. Sammanhållningen i och kring laget var fantastisk. Under en vinterträning fick Jim Bågesjö en armbåge i ansiktet av David Conradi. Jeppe Ramberg och jag var skadade och hade stannat i omklädningsrummet. Där fick vi bland annat goda tvättips av Siffe, exempelvis hur man tvättar så att byxorna kan stå upp av sig själv. Hm, denna tvätt!

När Jim kommer in i omklädningsrummet svär han över Davids armbågar och frågar oss hur näsan ser ut. Jeppe svarar: “mmm, jodå”. Jim håller dock inte med när han tittar i spegeln och den pekar allt annat än rakt fram. För alla som undrar kan jag tillägga att Jim och David är goda vänner även idag.

Vi avslutar som vanligt med våra fem snabba frågor och passar på att tacka Robban för intervjun. Vi önskar även fortsatt lycka till för sonens lag och med alla spännande upptåg som väntar framöver. Det är bara att konstatera att vi ska skatta oss lyckliga som har en så gedigen skattkista av profiler, som så gladeligen delar med sig av deras minnen.

Kebabtallrik från valfritt hak eller korv med mos från haralds?
Kebabtallrik

Konstgräs eller naturgräs?
Naturgräs

Långskott i krysset på Micke Widell på IP eller tunnla Janne Stenblom på stranden?Långskott i krysset på Micke. Tunnla Janne är inte roligt längre.

Vilket tvättmedel rekommenderar du, Via eller Ariel ?
Svårt! Två grymma märken… Tror jag skulle köra en 60/40 med Ariel som grund.

Middag med Christer Hallbeck på Trastgränden eller med Zlatan Ibrahimovic i LA?
Givetvis Christer! Har tillbringat otroligt många timmar med hans son, Johan, så skulle vara befriande att höja samtalsnivån.