Under året som gått har vi kunnat läsa om flertalet Landoriter som tjänstgjort i föreningen på alla möjliga vis. Inslaget på vår hemsida har mötts av många glada tillrop där tanken var att belysa det som varit i kombination med det som är nu. Därför är vi nu extra glada att så här kvällen före julafton önska alla Landoriter en god jul genom att bjuda på söndagsläsning med den allra störste Landoriten genom alla tider, Sonny Johansson. Så häll upp glöggen, i med mandlarna, plocka fram paradisasken och häng med i Sonnys berättelser från sin tid i klubben.

 

“Kung Sune”

– År i föreningen?

Började i pojklaget 1958, gick till Bois 1968, tränare i klubben 85-89, 92-96 och 03-09 = 26 år.

– Hur kommer det sig att det blev just BK Landora?

Min bror var materialförvaltare i klubben på 50 – talet och min mor tvättade matchkläderna, fanns ingen tvättmaskin på den tiden, fick göras i baljan i tvättstugan och hängas ut på gården, på den tiden bodde vi på Gripen och där var flera gamla Landoraspelare som bodde där och därför också att man drogs till Landora, vet att jag var och tränade med Bois en gång. Vi fick hålla till bakom gamla sittplatsläktaren på några gräsmattor, inga större krav för att vara en fotbollsplan.

– Vad betyder familjeklubben för dig?

Där är jag uppväxt och har haft många framgångar där både som spelare och ledare, största minnet är när vi som juniorlag vann DM. Vi slog ut BoIS i kvartsfinal, HIF i semi och MFF i finalen. Det var stort på den tiden. Jag har alltid haft hjärta för klubben och följt dem även när det gick tungt på 70-talet och jag var i BoIS. Jag hade mina kompisar kvar i klubben och vi höll till mycket i klubblokalen på Granada där det spelades mycket smålandstolva.

– Hävdar du än idag att vägen till division 3 går via Karlslundsskogen?

Det var till div 2, vi spelade i trean, och det var nära vi gick upp i div 2 det året –96. Det uttrycket kom när vi skulle börja vinterträningen inför säsongen –96, man fick lätta upp stämningen inför löpningen i Karlslund som jag ofta körde på vinterträningen. Det skadar inte att få lufta lungorna ordentligt och framförallt var där alltid någon som kallade på Janne Stenblom i skogen men vi hittade aldrig vem det var. Hasse sprang som en furie i spåret men han hann aldrig uppfatta vem det var.

– Hur skulle du beskriva din egen tränarstil?

Jag ville ha ordning och reda men även plats för mycket skratt och glädje. Rent fotbollsmässigt hade vi våra grunder men jag släppte mycket till individen att lösa situationerna på planen vilket är ett måste för man kan inte förutse alla situationer som händer och har man duktiga spelare så fixar de det, somliga får man kanske styra och hjälpa mer.

– Vi på redaktionen fick höra att det var en del av spelarna som var lite skraja för att vara borta från träning. Stämmer det att en hel del av spelarna var rädda för att ringa dig och meddela att de inte kunde träna?

Hur tror du det kommer sig?

Jag tror inte att de var rädda men kände väl trycket när man inte hade ett godtagbart skäl för att utebli, konkurrenssituationen i laget som man har som verktyg är bra att ta till då.

– Sen var vår ordförande Janne Stenblom ivrig att få med en egen fråga i denna intervju, ”tror du inte att du hade framstått som en liten bättre människa om du bett mig sluta istället för att samla ihop mina fotbollsgrejor i en svart sopsäck för att skänka till Elsa Kittel?”

Nej, nej det var inte jag som gjorde det, det var vår materialare “Siffe” som var trött på Jannes eviga tjatande om att Siffe använde fel sköljmedel när han tvättade våra tränings- och matchkläder och dessutom hade han “mage” att klaga på Siffes kokta korvar som var så välkokta. Det hade ibland blivit kokta ett par träningspass, blev några över så lades dem i en plastpåse och koktes igen nästa träning. Jag förstår “Siffe” till fullo att han packade ihop Jannes grejor.

Några sura miner verkar det dock inte vara mellan Sonny och Janne. 

– Vem var den viktigaste spelaren som du tränade i BK Landora?

Det var under perioden 92-96, en underbar tid som tränare. Jag får väl säga att Hasse och Micke var klippor i laget som höll ihop och satte krav på medspelarna. Om jag ser till spelarnas kvalité så är det som många tycker Rolle Frank, en mycket komplett spelare som jag försökte få till Bois när jag var tränare där 97-99 men tyvärr gav han sig inte chansen och det tycker jag även om en spelare som jag hade första etappen som tränare i klubben. Ulf “Spjutet”, tycker det var synd att han inte gav sig chansen att prova på högre nivå, en underbar spelare och kille.

– Hur kommer det sig att du sa Puttgarden till en förvirrad tysk målvakt under en halvtidspaus?

Detta måste vara en skröna från Hasse som är ingift halvtysk, inget jag minns.

– Från din egna spelarkarriär, vem var den jobbigaste mittbacken du mötte? Och varför?

Det var Roy Andersson och Krister Kristensson i MFF. De var så samspelta och täckte upp varandra föredömligt och även tuffa spelare men det blev ändå några baljor mot dem. Framförallt minns jag första året vi gick upp i allsvenskan –71 inför 27-28 000 åskådare, där gjorde jag båda målen i en 2-2 match-

– Är det något du hade velat göra annorlunda under din spelarkarriär så här i efterhand?

Skulle kanske varit att jag stått på mig mer när jag hade proffsanbud. Jag fick från ett antal klubbar som Molenbaek i Belgien, Hamburg SV, Grasshoppers, Fortuna Köln, Hibernian, Twente och kanske där jag var närmast AZ-67, men tyvärr blev det aldrig något.

– Går det inte att betrakta merparten av dina 309 mål som rätt fula?

Det är korrigerat till 310 mål och alla är fantastiska skolexempel på hur ett mål ska göras.

– Avslutningsvis får du ordet fritt att berätta din absoluta favorithistoria från din tid i klubben!

Jag kommer ihåg första seriematchen när jag kom till klubben och vår materialare på den tiden Eve Nilsson hade gjort chokladpudding med vispgrädde till killarna i halvlek. Jag kom in lite senare och vem hade huggt in direkt, jo Spjutet. Det var bara att acceptera hur det var med den tidens förtäring i halvlek. Vi vann matchen 2-1 mot Borlunda och Spjutet gjorde säkert mål. Eve var en fantastisk materialare, kock som han hade varit, fanns alltid något att äta efter träningar och matcher.

Som sig bör avslutar vi profilintervjun med “fem snabba”.

Korv med mos på Haralds eller kebabtallrik på valfritt hak?

Haralds

BoIS eller Landora?

Båda. Landora är jag uppväxt och fått min fotbollsuppfostran som jag senare kunde förverkliga i Bois

Expedition Robinson eller Bonde söker fru?

Inget för mig något av dem

Tatuering eller piercing?

Inget av dem

Middag med Christer Hallbeck eller middag med Zlatan Ibrahimovic?

Givetvis med Christer, vi har haft många trevliga träffar tidigare och hade säkert haft en till

 

Vi tackar Sonny för intervjun och passar på att önska både “Kung Sune” och alla Landoriter en riktigt god jul!

En intervju med veckans Landoraprofil har blivit lika självklart som en Gåsaboll med efterföljande ärtsoppa eller som en Landoramatch med Christer Hallbeck i publiken. Den här veckan har vi fått en pratstund med Jörgen Larsson. Som med två decennium i klubbens färger har mycket att dela med sig av och han ger oss även svar på vart smeknamnet “Fünen” kom ifrån. Poppa popcornen och sätt dig i soffan för att ta del av söndagskvällens långläsning.

 

– Namn
Jörgen Larsson

– Ålder

47

– Antal år i föreningen

Inräknat Viktoria så uppemot 20 år.

 

– Relation till föreningen idag?
Följer dom i sociala medier och tidningar och är fortfarande en flitig besökare på årsfesterna.

– Hur var din egen fotbollskarriär i korta drag?
Jag kom till Landora från BoIS 1992 tror jag det var, jag spelade först i BoIS ungdomslag i 10 år och sista året i A-truppen där jag gjorde ca 15 matcher.
Sen blev det ungefär fem år i BK Landora innan skador och motivation satte stopp, och därefter uppemot 15 år i Viktoria.

 

– Beskriv dig själv som fotbollsspelare
Speluppfattningen var nog min starkaste sida tillsammans med en känslig vänsterfot. De svaga sidorna var desto fler.

 

– Vad är din bästa merit under Landoratiden?
Då jag tog ett mellanår i Asmundtorp 1994 när Landora gick upp i trean och även vann Nightcap har jag inga större meriter där. Men en merit är kanske att jag
blev utsedd av Nisse Wallin till Landoras dyraste spelare genom tiderna.
Inte för någon lön eller övergångssumma utan för att jag varje träning och match var tvungen att tejpa mina känsliga fotleder, så där gick åt en hel del tejp.

Däremot blev jag som 10-åring utsedd till turneringens bästa spelare i BoIS julcup i idrottshallen (numera i Landoras regi) och fick höra sen att det stått mellan mig och en kille i Högaborg med rastaflätor. Han blev en del år senare utsedd till Sveriges bästa fotbollsspelare genom tiderna, så man väl lugnt säga att karriärerna gick åt olika håll.

– Fanns där någon match/motståndare som du av någon anledning tyckte var extra rolig
Landora slogs ofta i toppen av serierna med Husie IF utanför Malmö och där fanns en kille som alltid spelade på min kant. En väldigt rivig och löpstark kille som jag avskydde att möta (löpstyrkan var en av mina svagheter). Enormt trevlig var han också och vi gick alltid och småpratade under matcherna. Minns att jag en gång sa till honom att han var alldeles för bra för denna serien. Och mycket riktigt fick MFF upp ögonen för honom något år senare och där blev han sen ordinarie i 10 år och lirade
bla med en viss Zlatan och vann sedermera SM-guld. Hasse Mattisson heter han för övrigt.

 

– Vilken är den största Landoraprofilen du någonsin spelat med?
Det är svårt att undvika att nämna Roland Frank, med honom på planen förlorade vi sällan mittfältskampen. Ett riktigt bollgeni med
tvåfotsdribblingar i världsklass. Andra stora profiler jag spelade med och som har tillbringat större delen av sitt liv i klubben är Hasse W, Janne Stenblom och Tobbe Andersson.

 

– Det är känt att du går under smeknamnet Fünen. Vad kommer det smeknamnet ifrån?
Jag tog som det senare skulle visa sig ett väldigt dumt beslut att ta med en hårfön på ett träningsläger i Holland. Tillsammans med Micke
målvakt stod jag väl för den största fåfängan i laget. David Conradi tyckte det var oerhört roligt att jag hade med en fön och började kalla mig “fönen” vilket
sedermera blev “fynen”. Övriga spelare var inte sena att hänga på och än idag 25 år senare kallar en stor del av min bekantskapskrets mig för det. Numera
har jag inga problem med det men i början avskydde jag det. När Micke målvakt skrek det över hela planen och gav direktiv nonchalerade jag honom helt ibland.

 

– Hur mycket pengar har du egentligen genererat till föreningen via Svenska spel?
Någon exakt summa vet jag inte men det har väl blivit en del genom åren, så pass att jag nog ligger plus gentemot all tejp jag använde som spelare.

 

– Vilket är ditt all time Bästa minne från Landora? Finns där något minne som du kommer bära med dig extra länge? Eller något som var extra roligt?
Finns väldigt många minnen men det övergripande är trots allt gemenskapen och alla härliga människor som fanns i och omkring klubben. Jag var väldigt trött på fotbollen när jag kom från BoIS men hittade snabbt glädjen igen i Landora. Uttrycket “familjeklubben” är inte bara ett påhitt utan så är det.

– Ditt namn har förekommit i de andra intervjuerna en del? Är det någon du vill replikera till eller slänga en passning till? Bland annat Robban Andrijevski försökte skylla sin öskräck lite på dig?
Haha, ja Robban Andrijevskis ö-skräck var verkligen på riktigt. Jag hade tjatat på honom i ett par år att han skulle följa med in på avslutningen på Ven, men han vägrade alltid. Men så till slut fick vi med honom men framåt kvällen blev isoleringen där ute väldigt påtaglig och han försökte på alla vis få med mig hem till stans nattliv istället. Vilket givetvis var en omöjlighet då sista båten redan gått. Men han tog första båten hem på morgonen istället när vi andra fortfarande låg och sov.

– Till sist – hur kommer det sig nu att du sällan vinner fotbollsgolfen på ven? Många läsare har undrat!
Det är allmänt känt och säkert också vetenskapligt bevisat att banan inne på Ven är gjord för högerfotade fotbollsspelare. Och då min högerfot är nästan lika kass som Janne Stenbloms vänstra så har det bara blivit en vinst för mig därinne genom åren.

Sen vill jag även passa på att gratulera till avancemanget och till Thomas Mähler som jag också spelade tillsammans med i Landora och även önska de nya tränarna lycka till!

Landoraprofilen avslutas som sig bör med fem snabba och här ser vi Jörgens svar. 

– Köttbullar med mos på haralds eller kebabtallrik från valfritt hak?

Kebabtallrik på Rhodos även om moset på Haralds håller världsklass, i alla fall förr.

– Stryktipset eller Europatipset?

Stryktipset, en klassiker.

– Konstgräs eller naturgräs?

Naturgräs, en seriepremiär på våren i solen på B-planen slog det mesta.

– En hård glidtackling i 90:e minuten och rädda ett mål eller en soloraid längs vänsterkanten och avgörande skott i krysset?

Svårt men tror jag tar soloraiden med mål i krysset, jag gjorde sällan mål i karriären.

– Middag hos Christer Hallbeck eller middag med Zlatan i LA

Middag hos Christer Hallbeck!

 

Vi tackar Jörgen för pratstunden och för alla härliga minnen fick ta del av. På återseende om en vecka, då bjuder vi på fler goa storys med en ny Landoraprofil!