Veckans Landoraprofil bjuder på sen söndagsunderhållning. Profilen bjuder på både en och annan anekdot som täcker såväl fotbollsskor och schampo som brottning med Hasse W. Veckans profil utmärker sig dessutom som en av de sena sjuttiotalister/tidiga åttiotalister som stannade kvar längst i föreningen och därför också han spela med en del av de som nu befinner sig i föreningens a-lag. Veckans profil är ingen mindre än Thomas Larsson!

Thomas här, tvåa från vänster

Namn: Thomas Larsson
Ålder: 40 år
Antal år i föreningen: Tror det blev i alla fall 17 år som spelare
Favoritlag: BK Landora, ibland även Manchester United (medgångssupporter)
Relation till föreningen idag: Har tyvärr ingen relation till BK Landora idag, då jag bor i Malmö med familj. Tiden räcker tyvärr inte till.

Hur började allt, alltså din tid, i BK Landora egentligen?
“Som 20-åring spelade jag i Landskrona BoIS, som bekant håller till på samma IP som Landora. Många gånger gick jag förbi och såg hur kul de hade på sina träningar. En novemberkväll bad jag dåvarande tränare (tror det var Marcus Ekheim och den mycket behagliga Rune Ek som ledde laget) om att få provträna. Därefter var beslutet att fortsätta i klubben enkelt.”

Hur skulle du beskriva dig själv som spelare?
“Jag började som pigg anfallare när jag kom till BK Landora men med åren föll jag längre och längre ner i banan. Summerat spelade jag nog mest ytterback. Men jag skulle nog vilja beskriva mig som en tung, ganska stillastående ytterback med bra blick för spelet.”

Finns där någon merit i föreningen, som du kanske är lite extra stolt över, så här när vi blickar tillbak?
“Som bästa merit rankar jag nog när jag, i mycket tuff konkurrens, vann fruktkorgen (som inte alls visade sig innehålla någon frukt). Lägg därtill att jag blev årets spelare något år – det kommer på en stark andra plats.”

Det finns otroligt många lirare och duktiga fotbollsspelare, från olika generationer, som du korsat väg med. Finns där någon du skulle vilja hålla lite högre än de andra?
“Bästa spelare jag spelat med måste jag svara är Marcus Bengtsson, uttalades Bengtsen. Han var en stor och kraftfull spelare på mittplan. Inte mycket teknik och löpvilja kanske, inte heller någon jättebra passningsspelare. Ingen pådrivare heller… du, förresten. Skriv Ronnie Tolevski istället. Han var mer jämn, haha”

Någon som var extra lätt att tunnla?
“Det måste vara Andreas Tiitus, det minns jag tydligt. Där var alltid vidöppet.”

Vi har fått diverse anekdoter berättade för oss från din tid i föreningen. Den första gäller dina fotbollsskor. Det sägs att du aldrig har köpt ett par nya fotbollsskor. Jönne, Christer Hallbeck och Sluggo sägs ha försett dig med flertalet par. Stämmer detta?
“Det är sant att jag inte köpte nya fotbollsskor varje säong. Där fanns många par skor i de andra spelarnas skåp som bara stod där och inte användes. Jag lånade helt enkelt. Dock aldrig utan att först ha frågat både Christer H ocj Sluggo! De sade att det var ok och de verkade ha stenkoll, haha!”

En annan historia som vi fått berättat upprepade gånger är den beryktade brottningsmatchen mot Hasse W. Det sägs att det var två alfahanar som, likt kalvar på grönbete, inte ville ge sig efter en stenhård närkamp. Utveckla!
“När jag först kom till klubben skulle Hasse alltid markera sitt revir. Under ett träningspass rök vi ihop lite och munhöggs lite, det stämmer. På den tiden var jag ganska lugn och sansad som spelare. Jag gick bara därifrån medan Hasse stod och skrek. Brottningsmatchen slutade med att jag kom undan utan en skråma. Hasse kanske minns det annorlunda, inte vet jag. Kan tilläggas att vi kommer bra överens idag.

Innan vi ska runda av ska vi testa sanningshalten i ännu en skröna. Det sägs att du och Goran hade ett speciellt band. Att du vid så många gånger ska ha lånat schampo av honom, så att om du ska betala tillbaka skulden hade Goran inte behövt köpa schampo på tio år?
“Haha, Goran var mycket generös med sitt schampo. Har honom att tacka än idag för mina mjuka lockar. Han är enormt renlig av sig och mycket noga med att alltid både ha två och schampo. Jag såg väl en möjlighet helt enkelt. Jag undrar om han inte gett mig några grå hår med sina uppspel ibland och i så fall räknar jag det som att vi är kvitt.”

Slutligen, innan vi avslutar med fem snabba, finns där något minne som etsat sig fast lite extra?
“Bästa minne är väl de gånger vi har avancerat upp genom seriesystemet. Men framförallt alla de sammankomster vi haft genom åren. Minns särskilt en sammankomst på Karlslundsbadet som var mycket trevlig. Fredrik “Mini” Andersson kom inte upp för klätterväggen trots sin bakgrund som kustjägare. Robert Andrijevski mådde inte bra och “Durs” hade visst glömt sina badbyxor. Allting noga övervakt av Christer Hallbeck, naturligtvis.”

Vi tackar så mycket för pratstunden Thomas, och kan verkligen konstatera att Thomas ödmjukhet lyser igenom i svaren. Återstår att se om Christer får ännu en hedersgäst hemma på Trastgränden! Dags för fem snabba:

Korv med mos på Haralds eller kebabpizza på valfritt hak?
Murats kebabtallrik är väl min favorit, även om en mosbricka på Haralds är en klassiker. Men det beror på humör, kanske mest på Murats och Torguts humör på Rio/Rhodos.

En väl avvägd glidtackling eller en soloraid som avslutar i mål?
Har aldrig glidtacklat utan låg alltid steget före min motståndare. Hasse W glidtacklade däremot mycket. Jag gjorde istället soloraid med mål på slutet.

Head and Shoulders eller Dubbeldusch (givetvis i form av lån från Goran)?
Gälland duschtvål var jag aldrig kräsen, jag litar på det som Goran tog med sig.

Pling och tura, signerat Peter Robinson eller valfri hemmafest med avslut på Strand?
En klassisk pling och tura i Robinsons regi är det bästa. Finns många preskriberade historier därifrån.

Middag med Christer Hallbeck på Trastgränden eller Zlatan i L.A?
En träff med Christer går före Zlatan. Hallbeck har oändligt med historier att lyssna till. Gärna med Sluggo som bordsgranne.

 

Veckans Landorprofil är tillbaka efter en lång sommars uppehåll. Idag bjuder vi på söndagsläsning i form av en intervju med en sann profil. Profilen i fråga är för många symbolen för den generation som så när tog in Landora i en ny framgångsrik era. Det nådde till division 4, men sedan tog det stopp. Veckans profil utgjorde tillsammans med några tidigare profiler såsom Micke-målvakt, Pär Sandö och Tobbe Andersson en stomme i den generation som kanske mest symboliserade Landorafamiljen. Veckans profil – stenhård, smått galen mittback under fem års tid i Landora – Anders Jönsson.

Namn: Anders Jönsson
Ålder: 39 år
År i föreningen: 2002-2006
Favoritlag: AIK
Relation till föreningen idag: Supporter på avstånd

Anders, beskriv dig själv som spelare!
Jag var en typisk man-mot-man-spelare som gillade matchen i matchen mot en motståndare, mer lagspelare än en individualist. Viljan att vinna och att det skulle vara rättvist kan ha resulterat i lite onödigt tugg på motståndare och domare. Jag var inte den verbala ledaren som Danne (Jönsson) Lindgren, men min inställning på planen bidrog antagligen till att jag fick vara lagkapten under en period.

Hur började allt egentligen?
1985 började allt i Dösjebro, sedan flyttade jag till Landskrona och BoIS pojklag mellan 1992-1998. Som överårig junior flyttade jag vidare till BK Fram men 2002 kände jag att det sociala i Landora lockade då flera vänner spelade där.

Under din tid i Landora, vilken håller du som den största meriten?
Det måste vara kvalsegern mot Wä, när vi kvalade till division 4. Där och då trodde jag att det var början på något nytt men vi nådde inte riktigt så långt som jag hoppades. Laget hade en hög potential men levererade “tyvärr” bättre i baren.

Ni hade onekligen ett rätt namnkunnigt lag under dina år i föreningen. Men vem håller du egentligen som den bästa som du spelat med i föreningen?
Där var som du säger många bra spelare, så det är svårt att välja någon. Men måste jag säga en var det nog Marcus Bengtsson. Svår att möta, bra att ha i laget och när han var på topp var laget som bäst. Micke Widell måste också nämnas, var en grym målvakt samtidigt som han hade en betydande roll som mentor/pappa i laget.

Om Bengtsson och Widell var i ena änden, vem var lättast att tunnla?
Eftersom min spelstil inte var så teknisk så vill jag hellre bedöma den skönaste glidtacklingen. Det var mot Tobbe Tunn, Tobias Andersson. En snabb och offensiv spelare, men som ofta la sig lite lätt enligt mig. Därför var en perfekt glidtackling på honom riktigt fin. Det ska finnas en inspelning från Landskrona Vision från en match mellan Fram och Landora där man kan se att han la sig utan kontakt.

Det här med glidtacklingar leder oss in på ryktet som säger att du ska ha varit smått galen på plan?
Jag vill inte påstå att jag är en dålig förlorare, men jag var väldigt känslig för orättvisor. Iallafall mitt perspektiv att se saker. När inte domaren gjorde sin uppgift för att stävja regelbrott så blev jag lätt lite upprörd. Men Micke Widell höll mig ofta i örat och tyglade mig rätt bra. Jag hävdar än idag att jag aldrig började med något skit på planen, sen kan det ha hänt att jag gett igen. Jag minns en gång när jag fått foten söndersparkad mot Bårslöv. Vi vann matchen med 2-0. Efter matchen frågade jag hur domaren kunde tillåta att deras spelare fick glidtackla min stödjefot vid ett uppspel, så att ankeln liknade en tennisboll. Efter lite provokationer från domartrion lyckades de hitta två gula kort, efter matchen, och det var inte lätt att förklara den bisarra händelsen för Micke Widell. Givetvis hävdar jag än idag att domaren Anders Meier var den stor banditen, medan jag vill ge mig själv att jag uppfattades som det motsatt utanför planen efter matchen.

Med detta temperament, fanns det något lag/idrottsplats som du avskydde att möta, lite extra?
Under min tid i Landora så var det alltid speciellt att möta Häljarp. För min del var det ett lag jag hatade att tappa poäng mot. Likaså är Ulkavallen en plan jag aldrig vunnit en match, så den gillar jag inte. BBK:s supportrar hävdar att det är som en indiankyrkogård vilket förklarar mitt miserabla facit där.

Om vi lämnar fotbollen därhän, så har vi fått höra att det ska gömma sig en smått legendarisk historia bakom ditt smeknamn Gif? Att en tjej ska ha blivit kallad för gullefjun?
Oj, haha. Det var så längesen att jag knappt minns det. Under en resa till Gothia Cup i ung ålder försökte jag spela ut min romantiska och charmerande sida i interntelefonen i ett samtal med en tjej från Jakobsberg på kvällen. Jag trodde jag skötte mig väl, men hela lagets skratt bevittnade att så inte var fallet.
Efter lite ändringar från Gullefjun så landade det på Gif, vilket sedan alla sa i Landskrona så det var bara till att acceptera.
Om du ska summera din tid i Landora – vad är det bästa minnet från den tiden? Fanns det något speciellt du vill framhålla som framgångsfaktor?
Vi hade den bästa lagsammanhållning jag någonsin varit med om sett till hela truppen. En familjär relation inom gruppen som sträckte sig enda in på småtimmarna på Strand. Landora förknippar jag med ren glädje. Tiden på planen och utanför (läs Familjeklubbshörnan på Strand) i Landora ger bara varma och goda minnen. Men eftersom bortasegern i Wä i november hade det mesta, så var det den mest betydande segern och sen blev det bara bättre och bättre i klubbstugan och avslutningen i Helsingborg. Så jag får säga att det är mitt bästa minne från tiden som spelare i Landora.

Innan vi avslutar med de obligatoriska fem snabba har vi fått inskickat en läsarfråga från ingen mindre än Pär Sandö, som gärna vill veta varför du har ett horn i sidan till svenska fotbollsförbundet? Pär är sedan tidigare en förespråkare av resultatfritt seriespel, där dribblingar och teknik ska prioriteras.
Sedan jag blivit pappa så har jag förstås lagt skorna på hyllan och har nu blivit tränare i Lilla Torg FF i Malmö. I pojkfotbollen ser jag många problem som förstör fotbollen och är stark motståndare till att resultat tagits bort. Om det nu är ett så övertygande beslut att ta bort resultat i seriespel så ok, men låt cuper spelas med resultat. Min sons årgång 2007 var t.ex. de första som inte fick spela med resultat i den stora Halör Cup. 128 lag från Norden, men där BK Höllviken kämpade för att få ihop ett attraktivt startfält. Matchen mellan MFF-BP var “finalen” som alla samlades för att se, men det var BP:s tredjelag, då deras bästa åkt på riktig cup i Holland. I andra cuper springer alla omkring och frågar om resultatet, som ändå inte räknas.

Attityden och respekten sidan på och sidan om planen har varken blivit bättre eller sämre med detta destruktiva drag från SvFF med Karl-Erik Nilsson i spetsen så jag ser bara förlorare. I diskussioner kring detta ämne kan det nog växa horn i pannan på mig. Men jag tycker att man ska utbilda och sätta krav på ledare och föräldrar istället för att stryka resultat. Det hade varit en bättre lösning.

Återstår att se om Sandö vs. Jönsson fortsätter, hur som helst måste vi avsluta veckans profilintervju med de klassiska fem snabba. Vi tackar Anders “Gif” Jönsson för intervjun och önskar han lycka till i sin ledarroll för Lilla Torg P07.

Kebabtallrik från valfritt hak eller korv med mos från Haralds? Kebabtallrik eftersom jag aldrig ätit korv med mos på Haralds!!!

Novakovic eller Nordin? Ögonen säger Novakivic, hjärtat säger Krister Nordin

MFF vinner vinner SM-guld eller AIK åker ner i Superettan? AIK vinner guld och MFF floppar i alla sammanhang

Glidtackling eller en tunnel? Glidtackling på vått underlag

Middag med Christer Hallbeck eller med Zlatan Ibrahimovic? Jag skulle betala för en middag med Hallbeck, men ta betalt för en middag med Zlatan.