Author: Carl Nielsen

2 August, 2019 by Carl Nielsen

Dag 1: Sverigecupen för P05

SVERIGECUPEN DAG 1

07:28

Tidig torsdagsmorgon var lika med samling för avfärd mot Karlstad för våra duktiga P05/06. Destinationen var Sverigecupen, tillika inofficiella SM för 14-åringar. Detta är en inbjudningsturnering som är en väldigt anrik sådan. Kvalitén är således väldigt god på motståndet. I cupen kan man bland annat skåda Kalmar FF, IFK Norrköping och Brommapojkarna för att nämna några av de namnstarka lagen. Men charmen med cupen är att det även bjuds in en del mindre föreningar, som huserar duktiga lag. Där kommer BK Landora in i bilden. Detta blir därmed andra gången föreningen är representerad i cupen, då P99 under Tomas Mårtensson och Jocke Webergs ledning spelade här för 6 år sedan.

För vårt motstånd står FBK Karlstad (arrangerande förening), Kubikenborgs FF (hemmahörande i Sundsvall) och Vasalund (från Stockholm). Man kan säga att vi inte på förhand visste så mycket om motståndet förutom att Karlstad är en stark förening i den för övrigt relativt starka Karlstad-fotbollen (2 lag i div. 1). Kubikenborg står för ungdomsfotbollen i Sundsvall innan man tar klivet över till Giffarna plus Vasalund vars a-lag som spelar i division 1, som brukar agera samarbetsklubb åt bl a AIK och dessutom har väldigt framgångsrik ungdomsverksamhet.

***
14.32

Efter bussfärd, bilfärd och tågfärd var vi framme i de värmländska skogarna runt halv tre snåret. Resan gick smärtfritt och killarna visade prov på sin professionalitet redan där. Fullt fokus på matcherna och killarna visade prov på detta genom att äta rätt, dricka rätt och redan här mentalt ladda upp inför premiärmatchen 18.00. Anmärkningsvärt är att detta blir våra första “riktiga” 11-manna matcher, då vi i Skåne spelar 9-manna. Alltså ställs vi inför utmaningar på flera plan, vilket såklart bara är rolig

Nu incheckning på hotellet. Grabbarna är invarterade i fyra rum.

***
16.04

Framme på Örsholmens IP, match mot hemmalaget Karlstad om 2h. Vi hann bekanta oss med planerna, såg Lidingö krossa Jönköping Södra. Nu – genomgång.

***

18.25

Halvlek i matchen. Stort övertag för oss. Vi började jäkligt darrigt. Syntes på killarna att de var nervösa. Mycket felpass. Ytan som är 11-manna klarar vi utan bekymmer. Vi nyttjar detta till fullo när vi rullar upp bollen gång på gång från egen backlinje. Motståndarna skickar tillbaka bollen fortare än kvickt.

1-0 görs av Viktor halvvägs in i halvleken. Inspark, uppspel via högerback Gumme, väggspel via Olsson/Khalid, djupledsboll som Viktor trycker in distinkt.

Tyvärr 1-1 på hörna 2 min innan halvlek. Markeringsmiss. Surt.

***

22.30

Läggdags. Glada miner trots allt. Grabbarna har gjort Karlstad på egen hand för att gå av frustrationen. Inte helt lätt att hantera. Men vi gör det bra. Läggdags 23.00.

Matchen slutar i sordi. Långskott. Touch på försvarare. Seglar över målvakt. 2 min kvar. Trots total dominans. Uppskattningsvis 60-65% bollinnehav.

Vi har svårt runt offensivt straffområde. Skapar inte de heta chanserna. Aja. En superprestation och det är därför vi är här. Utbildning. Goda prestationer.

Som tur var lyckades grabbarna skingra tankarna med hjälp av några tjejer som ville socialisera sig. Den tonårliga nyfikenheten tog överhanden från besvikelsen.

***

22.45

Jag och Kim går varvet runt och tittar till grabbarna. Alla har börjat varva ner. 3 rum godkända. 1 i kaos. Här hittar vi blöta handdukar på golvet, smulade riskakor, kläder i stora höger, allmänt kaos.

Tävling för föräldrarna: Vem har stökigast på sitt rum? 4 killar. Närmast vinner en fri rundtur i Karlstad av Kim 06.00 lördag morgon!

På återhörande imorgon.

4 June, 20194 June, 2019 by Carl Nielsen

P05 firade helg i Göteborg

Samling 09.00 på klubben för avfärd mot Göteborg och Göteborg Cup. Förra året slutade samma äventyr med final i b-slutspelet, därav var ribban ställd betydligt högre i år. 17 förväntansfulla killar satte sig i minibussarna för avfärd mot Prioritet Serneke Arena.

Torsdagen, som var spelledig, spenderades på ett regntungt Liseberg, där köerna lyste med sin frånvaro. Efter inkvotering i sovsalen på Asperoskolan inuti arenan begav vi oss med spårvagn mot dagens huvudattraktion. Killarna var mer än nöjda med denna start på cupen och framförallt stärktes vissas självförtroende enormt. När vi anlände var där en förvånansvärt stor skara grabbar som blickade ut över nöjesfältets stora attraktioner med en glimt skräck i blicken. Första lagprojektet blev således att avverka Helix (nästintill gruppvis) varpå killarna därefter kunde känna en viss lättnad och bocka av Balder, Lisebergsbanan och den nybyggda Valkyria flera gånger om.

Fredag. Start i cupen 14.00 och på pappret en oviss grupp då vi hamnat mot idel lokala lag från skapligt närområde. Dalen från Göteborg, FSB från Borås och IF Väster från Göteborg. Outsidern, tillsammans med oss, var Stövring från Danmark. Första matchen spelades mot FSB och det var ett gäng superhypade killar som beträdde Kvibergs 15:e plan. Vi går tidigt upp i ledning och egentligen bjuder vi aldrig motståndarna på en enda möjlighet. Matchen slutar 7-0 och samtliga 14 grabbar gjorde rejäla insatser. Matchens prestation stod William för som gav oss ledningen med 2 snabba mål, nästintill på egen hand.

2h senare var det återigen dags att spela, denna gången stod Dalen för motståndet. Dalen inledde med en 7-1 seger i sin första match, vilket ledde oss till att tro att vi skulle ställas på prov redan här. Men icke sa nicke, en 3-0 seger bärgades med full kontroll på händelserna utan att vi egentligen släppte till en enda målchans. Flera spelare stod för bra prestationer här, men den vi kan lyfta fram lite extra är Emil O som gjorde sin första match här på flera veckor efter en ihärdig ögonskada. Mycket bra spelhumör och krönte med en elegant frispark i krysset.

Fredagen rundades av med dusch, kvällsmat, en tripp bort till ICA för diverse nödvändigheter sedan var det sängdags.

Lördag.

Lördagen inleddes av ett totalt haveri ifrån kökets sida. Killarna visade sin professionalitet och tog det med en axelryckning. För motståndet stod IF Väster som inlett med målskillnad 20-1 på två matcher. Vi visste om att Väster var ett bollskickligt lag som brukar kunna ge diverse “elitlag” riktigt bra matcher. Därför var det riktigt kul att bjuda upp till kamp så här tidigt i cupen. Tyvärr bjöds vi inte på någon match överhuvudtaget. Den enda kampen vi gick här var den mot vädret, då ett rejält ösregn skakade om förutsättningarna lite. Om det var Väster som var rädda för att möta Angered i kvartsfinalen (vinnaren skulle nämligen hamna där) eller om vi helt enkelt var totalt överlägsna låter vi vara osagt. 7-2 seger efter en total dominans i första perioden. Vi släpper inte till någonting på hela första halvlek och går till paus med 4-0 ledning. Den bästa perioden vi spelat i cupen helt klart. Matchens prestation är svår att plocka ut i denna laginsats men ett extra plus i kanten ger vi i denna match till Emil Nihlgård som styrde mittfältet med järnhand i första halvlek. Han låg bakom det mesta av våra farligheter och krönte till sist sin prestation med ett snyggt mål i matchens slutskede.

Lördag förmiddag, innan lunch = match mot Stövring. Redan innan matchen stod vi klara som gruppsegrare därav en aningen avslagen match. Vi bjuder motståndarna på 1-0 redan efter 2s efter att vikarie William i mål ville ha lite spänning i matchen. Därefter var det total dominans återigen och matchen slutar 8-3 efter 8 olika målskyttar. Här summerar vi gruppspelet med 4 segrar, 25-5 i målskillnad och en direktplats till kvartsfinalen där duktiga Angered väntade. Detta innebar också att resten av dagen var ledig, vilket för oss var det viktigaste. Pizza till lunch, följt av en svag spagetti och köttfärssås i bespisningen, ytterligare ett besök på ICA och avslutning på kvällen med någon ointressant fotbollsmatch som grabbarna tjatade sig till.

Söndag.

Vi kan lämna det fotbollsmässiga därhän denna hemfärdsdag. Vi möter ett vansinnigt taggad Angered som var fyllda av revanschlusta efter vår vinst ifjol samt att deras målfacit från gruppen 62-4 talar för sig själv. Hur som helst bjöd vi upp till en kamp spelmässigt, även resultatet rann iväg totalt i slutet. Vi har underläge 3-1 i paus och därtill har vi skapat ett tiotal skott på mål varav två frilägen som så när ville leta sig in. Angered vinner rättvist och förvånansvärt nog tog deras resa slut efter semifinalen mot Götaholm.

Istället var det IF Väster som stod som slutsegrare. Med det sagt kan vi konstatera att vi två år i rad besegrat slutsegraren i Göteborg Cup. Vi sammanfattar cupen med goda minnen, fantastisk lagsammanhållning och många goda skratt. Sällan har skådats ett så professionellt gäng, med målmedvetenhet, fokus på fotbollen och en så pass god gemenskap.

Stort tack till er grabbar och till alla föräldrar som delade cupen med oss. Utan ert stöd hade vi aldrig gjort så bra ifrån oss!

Fotograf: Daniel och Max Stålhammar

2 April, 2019 by Carl Nielsen

Veckans Landoraprofil #44

Veckans Landoraprofil är en profil för den lite tidigare generationen i föreningen, tillika den 44:e profilen som vi intervjuar. Vi på redaktionen kan nu avslöja att vi börjar närma oss slutet på den här hyllningsserien av profiler och vi har bara ett fåtal hyllningar kvar innan vi når målet: 50 intervjuer. Veckans profil är en man med ett legendariskt smeknamn som också bjuder på vassa anekdoter innehållandes både käppar och gräsklippare! Veckans profil är Jan-Åke ”Flax” Eriksson.

Namn: Jan-Åke ”Flax” Eriksson
Ålder: 66 år
Antal år i föreningen: Jag tror det blev 18 år
Olika roller i föreningen: Spelare som aktiv, över 150 A-kamper och en massa B-kamper. Sedan som spelande ordförande i några år.
Relation till föreningen idag: Kollar in hemsidan och serietabellen efter varje match
Favoritlag: BK Landora och Liverpool

Jan-Åke “Flax” Eriksson, kanske här i sina glansdagar?

Vi har fått en hel del önskemål om att ha med dig som Veckans Landoraprofil. Vad tror du själv är anledningen till att du är så efterfrågad?
Jag var ordförande under en mycket svår tid i klubben då vi låg i ”sexan” i början av 80-talet. Men med gemensamma krafter lyckades vi vända skutan. Det sista jag gjorde innan flytten till Värmland 1986 var att värva Sonny Johansson som spelande tränare. Tyvärr fick jag inte vara med om klubbens avancemang i seriesystemet.

Smeknamnet ”Flax” är smått ikoniskt och ger oss yngre en hel del funderingar. Var det så att du hade mycket tur på fotbollsplanen eller vad an smeknamnet?
Namnet Flax måste bero på att jag har tur i kärlek. Jag lyckades ”fånga” Landskronas snyggaste tjej och är fortfarande gift med Lena sedan 1976.

Hur skulle du själv sammanfatta din tid i Landora? Hur kom det sig att du ägnade så mycket tid i föreningen?
Tiden i Landora var som en kamratförening, med en otrolig sammanhållning. Jag ägnade tid för föreningen för att jag kände att jag gjorde skillnad och att jag fick mycket respons för mitt arbete.

För vår yngre generation Landoriter, om du själv får göra en topp-tre lista med Landoraprofiler, kanske från din era, hur skulle en sådan lista se ut?
Ingemar Atteryd, ordförande med stor pondus.
Christer Hallbeck, Mr Landora
Lennart Wikström, ”tänkande August” både på och utanför plan

Om vi koncentrerar oss på det fotbollsmässiga, har du bevittnat någon fotbollsspelare som stuckit ut lite mer än andra?
Jag nämner två namn. Taylor Walker, målfarlig forward och Hasse Waldemarson, oöm back och målfarlig trots positionen.

Det som hör våra profilintervjuer mest till är att dra fram en anekdot eller två som man håller högt i minnesbanken, har du några sådana att bjussa på?
Det finns många anekdoter och svårt att plocka fram dem efter alla dessa år, men här kommer två:
Vi spelade mot St. Harrie och Sluggo gick som vanligt och ”tjabbade” med gubbarna på bänken längs med linjen. Detta slutade med att någon räckte ut sin käpp och fällde Sluggo. Stort palaver utbröt men domaren lyckades lugna ner det. Tyvärr tror jag att Sluggo blev utvisad innan matchens slut.

Den andra utspelar sig när vi skulle spela en B-lags match, som då alltid skulle spelas kl. 10.00 på en söndag! Tyvärr var vi inte fullt lag, så vi plockade in en vaktmästare från IP och en styrelseledamot som jobbade för STIGA, Kutte Lundgren. Vi satte honom på vänsteryttern där han skulle göra minst skada. Han rörde inte bollen på hela matchen. Men däremot lyckades han sälja en gräsklippare till linjemannen!

Vi tackar Flax för intervjun och ber honom avsluta med fem snabba frågor, som traditionen sig bör.

Korv med mos från Haralds eller kebabtallrik från valfritt hak?
Självklart mos hos Harald, hit gick man i slutet av 60-talet för att få de sist korvarna som Harald inte lyckats fått sålda. Fråga Sluggo!

Konstgräs eller naturgräs?

Som siste-man, en rensning upp på läktaren eller en tunnel på motståndaren?
Det beror på vem du frågar, men en tunnel är väl aldrig fel.

En hård avgörande glidtackling i knähöjd eller soloraid på kanten avslutat med mål?

Middag hos Christer Hallbeck på Trastgränden eller middag med Zlatan i L.A?
Jag skulle se framemot en middag hos Hallbeck på Trastgränden.

17 March, 201917 March, 2019 by Carl Nielsen

Veckans Landoraprofil #42

Veckans Landoraprofil möter denna veckan en profil, som verkligen är just det, en profil. Framförallt kanske inte förknippad med Landora, utan mer med vår randiga granne. Däremot är det alltid lika trevligt att få en pratstund med vår allas “Pude”. Veckans intervju bjuder på ett par anekdoter från BKL-tiden men även lite framtidssnack!

Veckans profil Pude, översta raden fyra från vänster, bjuder på ett tidningsurklipp från sin tid i BKL.

Namn: Patrik ”Pude” Johansson
Ålder: 50 år (51 år 2 april)
Antal år i föreningen: 3 år som spelare, ett halvår som juniortränare 1994
Relation till föreningen idag: Egentligen ingen relation idag mer än att jag känner personer som är aktiva runt föreningen på olika sätt.

Om vi går rakt på sak angående den mest aktuella kopplingen till dagens Landora, visst måste du varit aktiv i BoIS under tiden Landoras nya huvudtränare Jörgen Pettersson var aktiv i BoIS?
Det stämmer, jag var huvudtränare i BoIS 2006-2007 när Jörgen fortfarande var spelare och sedan anställdes jag som klubbchef när Jörgen fortfarande var kvar som tränare i BoIS. Och jag var ju också med när vi i klubben fattade beslut att Jörgen skulle lämna. Verkligen inte roligt beslut att vara en del av men det är tyvärr en del av de tuffa förutsättningar som råder i branschen.

Ska vi vara ärliga så förknippas kanske inte först och främst ditt namn med BK Landora. Hur kommer det sig att du hamnade där?
Jag hamnade nog i Landora av flera skäl. Lennart Olsson (tidigare Landoraprofil, reds, anm), klubbens ny tränare inför 1990 hörde av sig när jag inte fick fortsatt kontrakt i BoIS. Dessutom spelade min kusin Anders Karlsson i laget som jag kände väl, Lennart Wikström en annan kusin satt i styrelsen och några kompisar var väldigt aktiva i BKL. Ambjörn Wahlberg och Martin Rentschler (även om Martin gick till BoIS 1990). Jag kände ytterligare spelare i laget så det var lätt att komma in i gänget.

Om du skulle beskriva din period i BKL kortfattat, hur låter det då?
Eftersom jag samtidigt tränade BoIS junior/u-lag var det svårt att hinna träna mer än vad Landora gjorde. Vi hade 4 träningar plus match med BoIS och 2 träningar plus match med BKL. Minns Christer Hallbäck sa, efter att ha konstaterat att min bil stod parkerad utanför IP varje dag i veckan, ”ska du inte fråga kommunen om du kan få en egen parkering?”

Min tid i Landora var verkligen en rolig tid. Det fanns ett härligt kamratskap och ett lah bestående av en synnerligen blandad skara av erfarna, karaktärsstarka och duktiga fotbollsspelare kombinerat med en generation unga killar med stor talang som var 17-18 år. Det märktes att det fanns en fin grogrund för det som senare skulle komma att bli Landoras sportsligt bästa period i modern tid. Det fanns en styrelse med kloka och engagerade personer, det fanns otroligt starka eldsjälar med Christer Hallbäck, Nisse Wallin, Rune Ek för att bara nämna några och de äldre spelarna i A-laget skapade en miljö som gjorde att de riktigt unga spelarna lätt kunde känna sig hemma.

Sen tog du ett kliv över till de randige, och många minns kanske din period som assisterande tillsammans med Sonny, där ni snubblade på kvalet till Allsvenskan. I det laget fanns där en del profiler som sedan skulle ta klivet över till BKL, tänker på Marcus Söderman (f.d Bengtsson), Kalle Lindgren, Pär Sandö, Micke Widell och Kim Nilsson för att nämna några. Vad säger du om den tiden, var där någon av dessa som var väldigt nära att ta klivet vidare från BoIS?

Det stämmer inte riktigt. Efter Landora-tiden drog jag faktiskt iväg och arbetade som reseledare och tog en paus i fotbollslivet. När jag kom tillbaka tog jag upp det igen och det första uppdraget jag hade var faktiskt Landoras J-lag 1994 på hösten. De tappade sin tränare på sommaren och jag var tillbaka hemma igen och tyckte det kunde vara roligt. Jag var därefter spelande tränare i Asmundtorp tillsammans med Thomas Gustafsson i 1 år. Därefter blev det ett år i HIF J innan Sonny tog BoIS och jag blev assisterande. Jag har ju stött på många Landora profiler i BoIS. Mikael Nilsson (Widell), Robban Andrijevski, Mattias Nilsson, Jörgen Larsson, Thomas Larsson, Kim Nilsson, Marcus Söderman, Kalle Lindgren, det finns säkert fler. Alla dessa var bra spelare och hade säkert kunnat varit kvar längre på hög nivå men konkurrensen är stentuff.

När man pratar om någon som hade det där lilla extra är det är ju alltid svårt att inte prata om Rolle Frank.Han var ju en spelare som skulle ha kunnat spela på Allsvensk nivå, han hade det lilla extra. Kanske var det olyckligt att BoIS var lite på dekis i mitten av 90-talet de år då Rolle hade varit i rätt ålder att ta steget över för att etablera sig på en högre nivå.

Kung Sune undantaget, vem skulle du rangordna som största Landoraprofilen du stött på?
En mycket svår fråga för jag kan hitta många, men här kommer ett försök till topp 3.
1. Christer Hallbeck – det behövs ingen förklaring
2. Hasse Waldemarsson – han var mr Landora för domare, publik och motståndare under många år och var med och satte hela den sköna prägel på klubben som bar framgång.
3. Sluggo – Helt enkelt en Landoraprofil. Dr Jekyll & Mr Hyde. Lika go’ och gla’ som han kunde vara så kunde fan flyga i honom på plan. Men en riktig Landoraprofil

Övriga: Peter Robinson, Nisse Wallin, Janne Stenblom, Urban Hector, Lennart Wikström, Rune Ek osv.

Vad är ditt bästa all-time high Landoraminne?

Jag måste nämna tre anekdoter:

Den första är när vi var på läger i Weissenhäuser strand hade jag varit skadad och skulle tillbaka in i träning igen. Jag spelade med B-laget på lägret och vi mötte ett lokalt lag som verkade komma direkt från puben. Jag var ganska dominant och jag tror vi ledde med 5-0 i paus. Då skickade pub-laget in en kort fjunmustaschklädd liten kille i hockeyfrilla. Han punktmarkerade mig hela andra halvlek. Han markerade mig även när de hade bollen. Tror fan att han måste följt med på puben efter matchen.

Den andre är när de hade infört gult kort för könsord i början på 90-talet. Då inledde vi en intern tävling om vem som kunde skrika det bästa alternativet till könsord. Hasse använde frekvent könsord men la band på sig själv en gång och skrek när han sköt högt över mål ”jag har mjukost i skorna”

Det sista minnet är när de hade infört flygande fria byten i början på 90-talet och Lennart O hade bestämt sig för att sätta in vår avbytare men tillika bästa huvudspelare Anders Grahn vid varje hörna och frispark offensivt. Det var ett jäkla in och ut så till slut vägrade Grahn och lämna bänken. Han satt bara kvar.

Sen är det klart att genomgången då Lennart O skulle ändra lite i spelsystem och sa ”Grabbar, idag ska vi spela med 3 man i fyrbackslinjen” också går till historien.

Landskrona Bois - Lunds BK Assyriska Patrik Johansson Foto: Aline Lessner — Patrik Johansson
Foto: Aline Lessner

Vi kan inte undgå att prata lite BoIS med dig, där du är en av de största profilerna i modern tid. Vad tror du om årets lite mer hemvävda säsong? Vi har två BKL-profiler i BoIS a-trupp i år i Jacob Ondrejka och Max Mårtensson.
BoIS går en oviss säsong till mötes. Många oerfarna unga spelare som har fina förutsättningar men som behöver en trygg och stabil omgivning för att blomma. De erfarna spelarna i laget måste leverera och göra det från start så att de unga kan få växa med uppgiften och att inte för stort ansvar glider över på dem för tidigt. Den risken finns om inte resultaten kommer direkt. Jag kan inte dessa spelarna väldigt väl men de kommer nog att först och främst vara inhoppare, men båda har fina förutsättningar att få mer tid efterhand under året. Vi behöver dessutom unga spelare som kliver fram och tar nästa steg. Det är de och deras utveckling som kan bli tungan på vågen för en framskjuten plats i serie om de erfarna håller den stabila nivå man hoppas på.

Sista frågan – kommer vi någonsin få se dig vid sidlinjen igen som ledare, eller har du lagt upp taktiktavlan på hyllan för gott?
När min yngsta dotter har blivit lite äldre och logistiken är mindre med alla barn som ska köras till olika aktiviteter så tror jag att jag tar ett lag igen. Det är fantastiskt roligt och man saknar att vara ute på plan.

Fem snabba, tuffa frågor

Köttbullar med mos på haralds eller kebabtallrik från valfritt hak?

En tunnel som siste man eller en rensning upp på läktaren?

Få anordna en res till Champions League final med LA Travel eller få coacha i en gruppspelsmatch i Champions League?

– Att HIF vinner Allsvenskan tre år i rad eller att BoIS aldrig igen går till Allsvenskan?
Jag hade fått stå ut med att HIF hade vunnit Allsvenskan tre år i rad. För samtidigt hade det betytt att en del spelare sorterades ut därifrån som hade kunnat bidra i BoIS, precis som i slutet på 90-talet, Sundet, Ljung x 2, Urban Stoltz, Mathias Eklund.

– Middag hos Christer Hallbeck på Trastgränden eller middag med Zlatan i Los Angeles?
Har varit i LA men inte hemma hos Christer. Kör på Trastgränden!!

25 February, 2019 by Carl Nielsen

Veckans Landoraprofil #40

Då var det återigen dags att väcka liv intervjusuccén Veckans Landoraprofil där vi tar pulsen på en person som på något sätt satt avtryck i den rödblå dressen. Denna vecka möter vi en av de spelare som varit del av föreningens kanske bästa ungdomsgeneration hittills, som nu är aktuell på andra håll i Landskronafotbollen. Vi tar pulsen på Max Mårtensson denna vecka och pratar bland annat om hur det känns att vara hatad av en hel fotbollscup och hur det var att ha sin eldige far som ledare.

Namn: Max Mårtensson
Ålder: 19
Position: Forward
Spelar i: Landskrona BoIS
Antal år i föreningen: 11 år
Relation i föreningen idag: Ingen speciell relation mer än att jag följer föreningen på sociala medier och kollar på deras matcher vid tillfälle.

Max, det är ingen underdrift att säga att ert P99-lag var ett av de mest framgångsrika som Landora haft genom historien. Vad tror du det var som gjorde att ni blev så bra?
Vi var väldigt seriösa och hade väldigt många duktiga spelare, vi hade även en bra tränarstab, men framförallt tror jag det var vår fantastiska sammanhållning i gruppen som gav oss de bra resultaten.

Hur var det att ha sin pappa som tränare, det kan inte alltid varit en dans på rosor?
Haha, jag tror inte det var många träningar där vi inte bråkade efteråt i bilen på vägen hem. Nej, men skämtåsido, det var såklart bra då jag hade bra förutsättningar med skjuts till och från fotbollen. Sen hade jag ju alltid hade min pappa på plats vid match till exempel, vilket såklart är ett extra stöd.

Finns det något minne som sticker ut lite extra under denna tid?
Jag skulle vilja säga att det är när vi tog oss till Sverigecupen (inofficiella SM) och dessutom tog oss väldigt långt. Det var en stor värdemätare då vi mötte princip alla de stora allsvenska klubbarnas ungdomslag. Sen måste jag också lyfta fram Laxacupen i Halmstad, det gick inte så bra fotbollsmässigt men vi hade det fruktansvärt kul och det är något jag alltid kommer bära med mig.

Fanns där någon spelare som du redan då såg skulle blomma ut till en fotbollsstjärna, ni mötte en hel drös med duktiga spelare i alla era cuper ni spelade?
Mattias Svanberg som numera spelar i Serie A är en av de bästa vi mötte, måste jag säga.

Det måste också funnits en hel del lag ni mött som fick igång en lite extra, med tanke på den nivån ni spelade på?
Så klart, BoIS, HIF och MFF. De var de matcherna som man alltid var taggad i. Men de flesta matcherna fick igång en på grund av att vi mötte väldigt bra motståndare ganska ofta.

På tal om att få igång en, det ryktas om att det fortfarande snackas i Svalöv om en “Max Mårtensson från BK Landora”, som alltid skulle varit hatobjekt nummer 1 därute? Stämmer dessa ryktena?
Haha, ja det ryktet kommer nog från när jag hyschade mot publiken i hallen. Vi spelade ofta Svalövscupen och vann väldigt ofta hela turneringen. Detta var nog en del av det hela. Publiken började sedan till och med bua när jag gjorde mål så det är nog därifrån det kommer.

Om vi tänker lite mer nutid, du lämnade Landora för att spela i HIF. Hur skulle du sammanfatta tiden där?
Jag spelade i HIF i fem år tror jag, i allt från U15 till A-laget. Jag har spelat totalt fyra träningsmatcher med A-laget och gjort 1 mål. Det var en fantastisk tid som jag är evigt tacksam för. Vi spelade SM i Örebro där vi slutade på tredje plats vilket är ett minne som sticker ut. Där gick det väldigt bra för mig personligen. Har också fått spela mot en hel del bra spelare. Bland annat Andreas Christiansen, Andreas Vindheim, Pontus Dahlberg och Kristoffer Olsson.

Sen blir det BoIS denna säsongen? Vad tror du om era chanser i år? Någon spelare publiken ska hålla koll på?
Ja, jag skrev på för BoIS för ett tag sedan och kommer tillhöra a-truppen i år. Jag hoppas att vi har en bra chans att gå upp i Superettan igen. Vi har många duktiga spelare i laget men skulle väl säga Hampus Fehrm.

Har du mörkt några stora skillnader mellan seniorfotboll och ungdomsfotboll?
Jag har alltid haft ett fysiskt övertag på mina motståndare, men det har man inte på samma sätt längre. Jag har alltid arbetat hårt och varit duktig i boxen och gjort mycket mål, det blir svårare då jag inte är störst längre.

Vi tackar Max för pratstunden och lyckönskar honom till i den randiga tröjan. Innan vi rundar av så avslutar vi med de fem snabba frågorna, som traditionen sig bör. Svaren ser ni i fet stil, som vanligt.

Kebabpizza från valfritt hak eller köttbullar med mos från Haralds?

Konstgräs eller naturgräs?

Bara få ta avslut med vänsterfoten eller bara få ta avslut på nick?

Vinst i Julcupen eller vinst i Svalövscupen?

Middag hos Zlatan i L.A eller middag hos Christer Hallbeck Trastgränden i La?