Efter en lång säsong avslutade idag 8 tappra man Viktorias säsong med att spela semifinal mot FC Prahl. Siffrorna behöver inte diskuteras, då det var ett stukat manskap som ställdes emot Korpens i särklass bästa lag denna säsong. Trots 1-0 ledning för di våra var det aldrig något snack. En förlust med hedern i behåll, då ett antal skador ställde till det. Bl.a skadade sig sjukgymnasten själv, då ett av hans många försök till att införskaffa fler patienter föll illa utöver honom själv. Hatten av för FC Prahl.
Vägen till semifinalen har varit lika krokig som vilken rallybana som helst. Matcher med endast 7 man har varvats med matcher där det funnits lika många avbytare som spelare på planen. Prestationerna har också gradvis varierat. Ena dagen har lag bestående av division 7-spelare enkelt demolerats för att sedermera förlora mot lag där man undrat om majoriteten någonsin spelat fotboll. Desto längre serien led tog rutinen dock ut sin rätt och fler och fler trepoängare började rulla in. Stor del av poängskörden kan tillskrivas att en riktigt bra målvakt hittades, trots att föregångaren lyckades göra mål från samma position. Spänstig ungdom varierad med de äldres klokhet har varit ett vinnande koncept. Alla minns vi väl Wickes avskedsmatch som en höjdpunkt på säsongen? Som vanligt har Idrottsskademottagningen i Landskrona fått fler besökare efter hand som skadorna avlöst varandra. Tydligast var när Robban smält in ett mål i sin enda match, för att sedan nöja sig och gå av skadad.
Med facit i hand är det ett Viktoria som landar på en total tredjeplats, efter att ha tagit sig vidare från kvartsfinalen så sent som igår. Tredjeplatsen var relativt rättvisande då det också var placeringen efter grundserien. Det ska också poängteras att det är med tung börda undertecknad idag bröt sin förlustfria segersvit som tillträdande coach. Korpen började ana något fuffens och bestämde sig därför att göra allt i sin makt för att sätta käppar i det rödblåa hjulet. Utan minsta förvarning slängde de in en semifinal dagen efter en bragdartad seger i kvartsfinalen, vilket också ledde till manfall av modell större. Förhoppningen om att de gamla landoriterna skulle gå man ur huse för att stötta Viktoria i semifinalen fall illa ut, och legender såsom Wikerberg och Sammy Zaidan uteblev pga diverse svaga anledningar. Kanske hade de varit grädden på moset – men även i sista stund lyckades Björn Borgström lämna återbud och då fanns det egentligen inga större förhoppningar kvar.
Nu avslutas säsongen på Hven den 10/10 med fotbollsgolf och diverse aktiviteter.
Och jag lämnar med varm hand åter över ansvaret till ordförande Stenblom, som varit spritt språngande försvunnen sedan det stod klart att det vankades ännu fler matcher efter det att gruppspelet gått såpass oväntat bra som det gjorde.
Tack för en bra säsong alla inblandade!
/Carl
