En intervju med veckans Landoraprofil har blivit lika självklart som en Gåsaboll med efterföljande ärtsoppa eller som en Landoramatch med Christer Hallbeck i publiken. Den här veckan har vi fått en pratstund med Jörgen Larsson. Som med två decennium i klubbens färger har mycket att dela med sig av och han ger oss även svar på vart smeknamnet “Fünen” kom ifrån. Poppa popcornen och sätt dig i soffan för att ta del av söndagskvällens långläsning.

 

– Namn
Jörgen Larsson

– Ålder

47

– Antal år i föreningen

Inräknat Viktoria så uppemot 20 år.

 

– Relation till föreningen idag?
Följer dom i sociala medier och tidningar och är fortfarande en flitig besökare på årsfesterna.

– Hur var din egen fotbollskarriär i korta drag?
Jag kom till Landora från BoIS 1992 tror jag det var, jag spelade först i BoIS ungdomslag i 10 år och sista året i A-truppen där jag gjorde ca 15 matcher.
Sen blev det ungefär fem år i BK Landora innan skador och motivation satte stopp, och därefter uppemot 15 år i Viktoria.

 

– Beskriv dig själv som fotbollsspelare
Speluppfattningen var nog min starkaste sida tillsammans med en känslig vänsterfot. De svaga sidorna var desto fler.

 

– Vad är din bästa merit under Landoratiden?
Då jag tog ett mellanår i Asmundtorp 1994 när Landora gick upp i trean och även vann Nightcap har jag inga större meriter där. Men en merit är kanske att jag
blev utsedd av Nisse Wallin till Landoras dyraste spelare genom tiderna.
Inte för någon lön eller övergångssumma utan för att jag varje träning och match var tvungen att tejpa mina känsliga fotleder, så där gick åt en hel del tejp.

Däremot blev jag som 10-åring utsedd till turneringens bästa spelare i BoIS julcup i idrottshallen (numera i Landoras regi) och fick höra sen att det stått mellan mig och en kille i Högaborg med rastaflätor. Han blev en del år senare utsedd till Sveriges bästa fotbollsspelare genom tiderna, så man väl lugnt säga att karriärerna gick åt olika håll.

– Fanns där någon match/motståndare som du av någon anledning tyckte var extra rolig
Landora slogs ofta i toppen av serierna med Husie IF utanför Malmö och där fanns en kille som alltid spelade på min kant. En väldigt rivig och löpstark kille som jag avskydde att möta (löpstyrkan var en av mina svagheter). Enormt trevlig var han också och vi gick alltid och småpratade under matcherna. Minns att jag en gång sa till honom att han var alldeles för bra för denna serien. Och mycket riktigt fick MFF upp ögonen för honom något år senare och där blev han sen ordinarie i 10 år och lirade
bla med en viss Zlatan och vann sedermera SM-guld. Hasse Mattisson heter han för övrigt.

 

– Vilken är den största Landoraprofilen du någonsin spelat med?
Det är svårt att undvika att nämna Roland Frank, med honom på planen förlorade vi sällan mittfältskampen. Ett riktigt bollgeni med
tvåfotsdribblingar i världsklass. Andra stora profiler jag spelade med och som har tillbringat större delen av sitt liv i klubben är Hasse W, Janne Stenblom och Tobbe Andersson.

 

– Det är känt att du går under smeknamnet Fünen. Vad kommer det smeknamnet ifrån?
Jag tog som det senare skulle visa sig ett väldigt dumt beslut att ta med en hårfön på ett träningsläger i Holland. Tillsammans med Micke
målvakt stod jag väl för den största fåfängan i laget. David Conradi tyckte det var oerhört roligt att jag hade med en fön och började kalla mig “fönen” vilket
sedermera blev “fynen”. Övriga spelare var inte sena att hänga på och än idag 25 år senare kallar en stor del av min bekantskapskrets mig för det. Numera
har jag inga problem med det men i början avskydde jag det. När Micke målvakt skrek det över hela planen och gav direktiv nonchalerade jag honom helt ibland.

 

– Hur mycket pengar har du egentligen genererat till föreningen via Svenska spel?
Någon exakt summa vet jag inte men det har väl blivit en del genom åren, så pass att jag nog ligger plus gentemot all tejp jag använde som spelare.

 

– Vilket är ditt all time Bästa minne från Landora? Finns där något minne som du kommer bära med dig extra länge? Eller något som var extra roligt?
Finns väldigt många minnen men det övergripande är trots allt gemenskapen och alla härliga människor som fanns i och omkring klubben. Jag var väldigt trött på fotbollen när jag kom från BoIS men hittade snabbt glädjen igen i Landora. Uttrycket “familjeklubben” är inte bara ett påhitt utan så är det.

– Ditt namn har förekommit i de andra intervjuerna en del? Är det någon du vill replikera till eller slänga en passning till? Bland annat Robban Andrijevski försökte skylla sin öskräck lite på dig?
Haha, ja Robban Andrijevskis ö-skräck var verkligen på riktigt. Jag hade tjatat på honom i ett par år att han skulle följa med in på avslutningen på Ven, men han vägrade alltid. Men så till slut fick vi med honom men framåt kvällen blev isoleringen där ute väldigt påtaglig och han försökte på alla vis få med mig hem till stans nattliv istället. Vilket givetvis var en omöjlighet då sista båten redan gått. Men han tog första båten hem på morgonen istället när vi andra fortfarande låg och sov.

– Till sist – hur kommer det sig nu att du sällan vinner fotbollsgolfen på ven? Många läsare har undrat!
Det är allmänt känt och säkert också vetenskapligt bevisat att banan inne på Ven är gjord för högerfotade fotbollsspelare. Och då min högerfot är nästan lika kass som Janne Stenbloms vänstra så har det bara blivit en vinst för mig därinne genom åren.

Sen vill jag även passa på att gratulera till avancemanget och till Thomas Mähler som jag också spelade tillsammans med i Landora och även önska de nya tränarna lycka till!

Landoraprofilen avslutas som sig bör med fem snabba och här ser vi Jörgens svar. 

– Köttbullar med mos på haralds eller kebabtallrik från valfritt hak?

Kebabtallrik på Rhodos även om moset på Haralds håller världsklass, i alla fall förr.

– Stryktipset eller Europatipset?

Stryktipset, en klassiker.

– Konstgräs eller naturgräs?

Naturgräs, en seriepremiär på våren i solen på B-planen slog det mesta.

– En hård glidtackling i 90:e minuten och rädda ett mål eller en soloraid längs vänsterkanten och avgörande skott i krysset?

Svårt men tror jag tar soloraiden med mål i krysset, jag gjorde sällan mål i karriären.

– Middag hos Christer Hallbeck eller middag med Zlatan i LA

Middag hos Christer Hallbeck!

 

Vi tackar Jörgen för pratstunden och för alla härliga minnen fick ta del av. På återseende om en vecka, då bjuder vi på fler goa storys med en ny Landoraprofil!